Statsminister Mari Kiviniemi (C) vill påverka tolkningen av grundlagen genom att ändra grundlagsutskottets sammansättning efter riksdagsvalet. I den strävan är hon i samma sällskap som Ungerns premiärminister Viktor Orbán (Fidesz, höger), som efter att författningsdomstolen förklarat en lag ogiltig tänker begränsa domstolens befogenheter.
I Ungern godkände parlamentet en lag om en retroaktiv konfiskatorisk skatt på avgångsvederlag, som författningsdomstolen dock ansåg vara författningsvidrig. Orbáns motdrag var att gå in för en lagändring så att författningsdomstolen inte längre skulle kunna befatta sig med frågor som har med budgeten att göra. Till saken hör att Orbáns parti har en två tredjedels majoritet i parlamentet och för författningsändringar krävs just två tredjedels majoritet.
För Kiviniemi är saken inte lika enkel. Hennes argument mot att Karleby förvaltningsmässigt bör hänföras till Uleåborg och inte till Vasa är att de språkliga rättigheterna inte är de enda som bör beaktas. Det finns också andra rättigheter, som de språkliga rättigheterna bör vägas emot. Vilka de är i den här konkreta frågan har hon inte berättat. Har någon ens frågat?
Hon har någon gång hänvisat till att landskapet (Mellersta Österbotten) uttalat sig för en orientering norrut. Men vår grundlag säger ingenting om landskapens rättigheter. När det gäller förvaltningen garanterar paragraf 121 i grundlagen kommuninvånarnas självstyrelse. Samma paragraf nämner också självstyrelse ”på större förvaltningsområden än kommuner” men säger bara att därom ”bestäms genom lag”.
Olika grundlagsskyddade rättigheter kan naturligtvis stå i strid med varandra och de måste då vägas mot varandra. Men landskapens ”rättigheter” är inte sådana. Och också den kommunala självstyrelsen måste vara svagare än de rättigheter som räknas upp i grundlagens andra kapitel: jämlikhet, rätten til liv, personlig frihet och intregritet osv samt till exempel de språkliga rättigheterna.
4 kommentarer
Här bloggar
Bjarne Nitovuori är pensionerad Hbl-journalist. Var politisk journalist i drygt 20 år med några korta gästspel på ledarredaktionen. Har följt med politik ungefär sedan 13-års ålder då Kekkonen för första gången valdes till president 1956. Har numera en mer kritisk syn på politiken än som politisk journalist.
Känner du till om det finns någon säkerhets spär i Ungern?( att det behöver gå genom två parlament för att vinna lagga kraft).För en sådan lag måst omfatta grundlaggen??
De kan väl inte vara så dumma att det gör samma misstag Tyskland gjorde 1933
Kiviniemi har någon gång sagt att majoriteten av människorna i området skulle önska att det hänförts till Uleåborg. Stämmer det? Om inte borde det argumentet (majoriteten stöder dagens lösning) föras fram i debatten vid sidan av språkfrågan.
1) Den ungerska grundlagen kan ändras med två tredjedels majoritet (av samtliga medlemmar) i ett enda parlament. En sådan majoritet har Fidesz och kristdemokraterna, som alltså har en gemensam grupp och bildar regeringens underlag. Den enda spärren utgörs av författningsdomstolen, vars kompetensområde Fidesz nu tänker begränsa.
2)Jag vet inte om man kartlagt människornas åsikter i Mellersta Österbotten. Då landskapsförbundet i tiden tog ställning för en orientering norrut skedde det efter omröstning, där den överlägset största orten Karleby stad var för en orientering söderut.
Ännu ett litet tillägg till punkt 1) i kommentaren ovan:
Någon kanske undrar hur författningsdomstolen kan förklara ett parlamentsbeslut författningsvidrigt, fastän det fattats med två tredjedels majoritet. Orsaken är den att en lag kan stiftas med hur stor majoritet som helst, men den är det oaktat författningsvidrig om den strider mot grundlagen.
I det avseendet skiljer sig den ungerska grundlagen från vår grundlag. I Finland kan man avvika från grundlagen uatn att ändra grundlagen, om det sker i grundlagsordning. Så skedde till exempel när riksdagen beslutade om Finlands EU-medlemskap. Om det skulle ha krävts grundlagsändring (eller ändring av regeringsformen som det då hette) hade EU-medlemskapet inte blivit av den gången, eftersom tillräckligt många riksdagsledamöter skulle ha motsatt sig det.