Makthunden

Det är svårt att förstå vad forskaren Siv Sandberg menar, då hon hävdar att ”regeringens fotarbete för att förankra reformen på kommunfältet kom igång för sent” (Hbl 12.2).

Men ännu svårare har jag att förstå professor Stefan Sjöbloms ståndpunkt, enligt vilken det gick fel med kommunreformen från första början. ”Regeringen borde först ha byggt upp en politisk enighet, kanske genom en parlamentarisk kommitté” (Hbl 10.2).

Det förslag som en arbetsgrupp framlade förra veckan är ingen slutgiltig lösning. Så gott som alla regeringspartier utom Samlingspartiet har mer eller mindre tagit avstånd och jag är inte säker på att ens Samlingspartiet till alla delar bundit sig vid förslaget.

Det är väl så det skall gå till när en stor reform genomförs. Om jag förstått Sandberg och Sjöblom rätt skall man först förankra reformen hos kommunerna respektive regeringspartierna, innan ett färdigt förslag presenteras för allmän debatt. I det skedet är det i regel för sent för vanliga medborgare att påverka innehållet. Det är naturligtvis möjligt att man på det sättet säkrare når resultat.

 Jag är kritisk till den allt allmännare kutymen att bereda frågor i parlamentariska kommittéer eller partisekreterararbetsgrupper. Då man når enighet i dem är det nästan omöjligt att få till stånd ändringar genom en allmän debatt.

Det är möjligt att beredningen av kommunreformen ändå inte är ett idealfall. Kanske den förra regeringens kommun- och förvaltningsminister Tapani Tölli (C) hade rätt, då han i förra veckans riksdagsdebatt lät förstå att reformen beretts enligt principen ”jag (ministern) beslutar, hitta du (tjänstemännen) på motiveringarna”. Så går det nämligen till i statsförvaltningen. Annat kan man inte vänta sig, då tjänstemännens avancemang i karriären är beroende av ministern.

Här finns en beröringspunkt med förra veckans andra stora reform, nedläggningen av ett antal garnisoner. Då försvarsminister Stefan Wallin (SFP) försäkrat att en nedläggning av Dragsvik aldrig varit ett alternativ i beredningen bortser han från hur tjänstemän agerar. Det verkar helt rimligt att resonera som Kari Huhta i Helsingin Sanomat (11.2): ”En flyttning av Nylands Brigad föll bort från sparlistan redan i ett tidigt skede. För både huvudstabens officerare och försvarsministeriets tjänstemän var det klart att frågan inte kunde framskrida, då Wallin motsatte sig en flyttning och han hade tillräckligt stöd i regeringen”.

beredning, kommunreformen