Makthunden

Borde trafikminister Merja Kyllönen (VF) avgå på grund av det plötsligt upptäckta glappet i finansieringen av de närmaste årens vägprojekt? Som minister ansvarar hon för fadäser i sin egen förvaltningsgren oberoende av om hon i praktiken haft något med saken att göra eller ej. Det är en god princip som borde tillämpas oftare också hos oss. Men politiskt ansvar bör utkrävas först då man sett hur vederbörande minister hanterar fallet.

Tidigare har jag skrivit om miljöminister Ville Niinistös (grön) ansvar i Talvivaara-frågan och inrikesminister Päivi Räsänens (KD) ansvar för Migrationsverkets beslut, som kan karakteriseras som politiska. Det är i princip fråga om samma sak.

Niinistö skyllde på den föregående regeringens försvagning av miljöförvaltningen. Också De Gröna satt med i den regeringen. Gröna riksdagsledamoten Osmo Soininvaara har förklarat att De Gröna med näbbar och klor motsatte sig reformen och att det var en av orsakerna till att de inte ville gå med i en regering med Centern efter valet. Eftersom de ändå inte röstade emot (det skulle kanske ha medfört att de tvingats lämna regeringen) bär de det politiska ansvaret.

Det kan Niinistö korrigera genom att kräva att den förra regeringens reform rivs upp och miljöförvaltningen återges sin självständighet. Om han inte gör det eller om den övriga regeringen inte går med på det borde han avgå.

Kyllönen skyller på Trafikverkets avgångna generaldirektör Juhani Tervala. Vem som är skyldig klarnar kanske  i Justitiekanslers utredning.

Om inte JK-utredningen medför några slutsatser i fråga om Kyllönens politiska ansvar blir vårens ramförhandlingar sanningens minut för henne. Hon kommer antagligen att få sina pengar. Att statsminister Jyrki Katainen (Saml) hänskjutit frågan till ramförhandlingarna tyder på att Kyllönen kommer att få betala ett pris för det, vilket kan gå ut över Vänsterförbundets andra måhända viktigare målsättningar.

politiskt ansvar