Makthunden

Jukka Partanen säger i sin nyligen utkomna bok ”Mannerheim ja Hitler” att Mannerheim senast efter sitt besök i Tyskland i slutet av juni 1942 kom till slutsatsen att Tyskland skulle förlora kriget. Partanen citerar ett samtal mellan Mannerheim och Kalle Lehmus efter besöket, som var ett svarsbesök efter Hitlers överraskande uppvaktning hos marskalken på dennes 75-årsdag 4 juni.

Mannerheim uppmanade Lehmus, som också var med på resan,  att ärligt säga sin mening och Lehmus konstaterade att han inte längre trodde att Tyskland skulle segra eller ens nå oavgjort i kampen mot Sovjetunionen utan fälttåget mot öst kommer sannolikt att sluta i fiasko för Hitler. ”Det var faktiskt intressant att Ni kommit till samma slutsats”, svarade Mannerheim.

I själva verket drog Mannerheim slutsatsen långt tidigare. Atos Wirtanen noterar i sina ”Politiska minnen” (1973) att general Harald Öhqvist före sin död för Wirtanen yttrat att Mannerheim redan den 16 december 1941 vid ett förtroligt samtal sagt honom att Tyskland med all sannolikhet skulle komma att förlora kriget. Den insikten behöll han mycket länge för sig själv därför att han enligt Wirtanen som pessimist och defaitist inte kunde ha stått kvar som överbefälhavare.

Antagligen resonerade Mannerheim på samma sätt som Olof Palme, som motvilligt drev på de så kallade löntagarfonderna på 1970-och 1980-talet. Om han inte hade gjort det hade socialdemokratin i Sverige splittrats, menade han, vilket framgår av den aktuella Palme-filmen.

Borde Mannerheim då inte med sitt inflytande ändå ha agerat för att få Finland ut ur kriget, eftersom han visste att en katastrof för Tyskland skulle innebära en katastrof också för Finland? Kanske han agerade. Michael Jonas noterar i sin utmärkta bok om Tysklands krigstida sändebud Wipert von Blücher ”Kolmannen valtakunnan lähettiläs” (2010) att Finland redan i slutet av sommaren 1941 började överväga situationen ”då de militära lösningarna uteblev” dvs den tyska krigsmaskinen höll på att sacka. Meningen var ju att Sovjet skulle bryta samman på några veckor. von Blücher upptäckte redan på hösten samma år tendenser som tydde på att Finland beredde sig på att dra sig ur kriget.

 Särskilt konsekvent agerade Mannerheim troligen inte för att få Finland ut ur kriget. Länge närde han liksom den övriga finländska ledningen förhoppningen att Tyskland, även om det skulle lida nederlag, skulle försvaga Sovjetunionen så mycket att Finland med västmakternas hjälp skulle bibehålla sitt territorium och kanske till och med de erövrade östkarelska områdena.

fortsättningskriget, Mannerheim