Makthunden

Paavo Väyrynen hävdar i en ”anställningsintervju” i Helsingin Sanomat (13.1)  två gånger att han är ”dålig på att skryta med sig själv”. Men så är han åter en gång irriterad över att man ideligen påstår att Esko Aho lyfte Centern till landets största parti, när det i verkligheten skedde under hans tid som partiordförande (1980-1990).

Vad menar han egentligen? I de två riksdagsval (1983 och 1987) där Paavo Väyrynen ledde Centern (egentligen Centerpartiet) fick partiet 17,63 respektive 17,62 procent av rösterna samt 38 och 40 mandat soch blev tredje största parti, visserligen mer än i 1970-talets val under Johannes Virolainens ledning. Men på Esko Ahos tid steg partiets röstandel till en ny nivå: 24,83 procent och 55 mandat 1991, 19,85 procent och 44 mandat 1995 och 22,40 procent och 48 mandat 1999.

Möjligen menar Väyrynen att valsegern 1991, då partiet blev störst första gången sedan 1962 års notkrisval, egentligen var hans förtjänst. Det är i så fall en sak som det är svårt att mäta.

Följande gång blev Centern störst i 2003 års val under Anneli Jäätteenmäki och 2007 under Matti Vanhanen.

Också i de tre kommunalvalen under Väyrynens tid var Centern bara tredje störst.

Ofta påstår medierna felaktigt att det parti är störst, som är populärast i galluparna. Jag har inte tillgång till 1980-talets opinionsmätningar, men jag tvivlar på att Centerpartiet/Centern var etta i någon av dem.

Ett tredje möjligt kriterium är partiets st0rlek mätt enligt medlemsantalet. I det avseendet har Centern varit störst i årtionden, inte bara under Väyrynens tid.

Centern