Makthunden

EU-eliten har åter visat sin skräck inför folkomröstningar sedan Storbritanniens premiärminister David Cameron utlovat en folkomröstning om det brittiska EU-medlemskapet.

Skräcken är en följd av att medborgarna i EU-länderna numera har för vana att svara nej i folkomröstningar som berör unionen. Det som fick droppen att rinna över för EU-ledarna var nej-resultatet i folkomröstningarna om EU:s grundlag i Frankrike och Nederländerna 2005. Efter det undvek man folkomröstningar om Lissabonfördraget. Bara på Irland gick det inte att undvika och där fick man först ett nej.

Enligt mina beräkningar har det i olika europeiska länder sedan den första utvidgningen i början av 1970-talet ordnats 44 EU(EG)-relaterade folkomröstningar, av vilka tio gett negativt resultat.

I Finland har bara en EU-folkomröstning ordnats, 1994 om medlemskapet. Varje gång ett nytt grundfördrag tillkommit har det förekommit krav att fördraget bör underställas folkomröstning. Kravet är särskilt berättigat, då fördraget strider mot grundlagen och därför måste behandlas i grundlagsordning. I praktiken har det inneburit så kallad inskränkt grundlagsordning dvs fördraget har kunnat godkännas med två tredjedels majoritet i en riksdag.

Själva anslutningen godkändes på det sättet. Likaså krävdes grundlagsordning för 1997 års Amsterdamfördrag och för 2008 års Lissabonfördrag. Däremot ansåg riksdagens grundlagsutskott att 2001 Nicefördrag kunde godkännas med enkel majoritet.

Det är intressant att notera att den dåvarande vänsteroppositionen med Jacob Söderman (SDP) i spetsen i sin reservation ansåg att Lissabonfördraget medförde en så stor inskränkning av suveräniteten att kvalificerad behandlingsordning borde ha tillämpats dvs fem sjättedels majoritet för behandling i en och samma riksdag. Samma fördrag kunde i Danmark godkännas av folketinget trots att landet i allmänhet ordnar folkomröstningar redan vid en mindre suveränitetsöverlåtelse.

Folkomröstningar kunde ordnas något oftare också i Finland, bland annat för att aktivera medborgarna. Finlands grundlag känner bara till rådgivande folkomröstningar. Det är ett otyg. Systemet borde vara sådant att riksdagen godkänner en lag eller ett fördrag, som sedan underställs en bindande folkomröstning.

EU, folkomröstningar