Inser de politiska beslutsfattarna att de grundläggande politiska rättigheterna dvs mötesfriheten äventyras av den tolkningsmöjlighet 2007 års räddningslag gett myndigheterna när det gäller tryggandet av allmänna möten?
Konkret är det nu fråga om ett möte som skulle arrangeras i Kotka huvudbibliotek 6.3 för att presentera den bok om extremhögern (”Äärioikeisto Suomessa”), som utkom i höstas. Enligt arrangörerna förbjöd myndigheterna mötet då de inte lyckats presentera en räddningsplan inom utsatt tid (14 dygn). Inrikesminister Päivi Räsänen (KD) hävdar i sitt svar (20.3) på Anna Kontulas (VF) riksdagsspörsmål att det var arrangörerna själva som inställde mötet, inte myndigheterna.
Jag misstänker det är fråga om ordklyveri från Räsänens sida för att rättfärdiga myndigheternas agerande. Det väsentliga är att polis- och räddningsmyndigheterna ställt alltför långt gående krav när man krävt att arrangörerna ställer upp fyra professionella ordningsmän samt framför en räddningsplan 14 dygn före mötet.
Grundregeln står i grundlagens 14:e paragraf: ”Var och en har rätt att utan tillstånd anordna sammankomster och demonstrationer samt att delta i sådana”. En vanlig lag kan inte ändra på detta. Räddningslagen, som Räsänen åberopar, stiftades i riksdagen utan att grundlagsutskottet hördes.
Inte ens enligt räddningslagen behöver en räddningsplan vid alla offentliga tillställningar inlämnas 14 dygn i förväg. Kravet gäller bara om minst 200 personer beräknas vara på plats, om öppen eld, fyrverkeripjäser eller andra pyrotekniska artiklar eller brand- och explosionsfarliga kemikalier används på platsen, arrangemangen för utrymning av platsen avviker från det normala, eller evenemangets natur medför särskilda risker för människor. Inget av de här villkoren hade uppfyllts i Kotka.
Genom myndigheternas förfarande har de högerextremister som förorsakade knivhuggningen vid motsvarande evenemang i Jyväskylä i januari uppnått det som de eftersträvat: att deras motståndares yttrandefrihet begränsas. Genom att godkänna myndigheternas förfarande bär Päivi Räsänen det politiska ansvaret för detta.
Härnäst behandlas frågan av justitiekansler Jaakko Jonkka, till vilken jur.dr Kalevi Hölttä inlämnat ett klagomål.
3 kommentarer
Här bloggar
Bjarne Nitovuori är pensionerad Hbl-journalist. Var politisk journalist i drygt 20 år med några korta gästspel på ledarredaktionen. Har följt med politik ungefär sedan 13-års ålder då Kekkonen för första gången valdes till president 1956. Har numera en mer kritisk syn på politiken än som politisk journalist.
De uppgifter vi har på IM är att polisen inte begränsat mötet. Från räddningsverkets sida uppger man att man inte hann behandla planen eftersom tiden var för kort. Sen kan man fråga sig varför biblioteket i kotka inte hade gjort upp en räddningsplan för sitt auditorium på förhand utan att det lämnats på arrangören. Hade den funnits hade man inte behövt göra en skild sådan alls.
Tack för inlägget. Minister Räsänen borde i sitt svar ha granskat frågan ur den grundlagstryggade mötesfrihetens synvinkel. Är det så viktigt med en räddningsplan 14 dygn i förväg (den lär ha inlämnats tio dagar i förväg och myndigheten i fråga hade prövningsrätt), då i andra vågskålen ligger en grundläggande medborgerlig rättighet? Dessutom kan det ifrågasättas om det hade behövts någon räddningsplan överhuvudtaget, eftersom de fyra förutsättningar som förordningen talar om uppenbarligen inte var relevanta i det här fallet. Ministern behöver inte alltid försvara sin förvaltningsgren. Hon kan också ställa sig på medborgarnas sida mot förvaltningens godtycke.
Man får hoppas att justitiekansler bringar klarhet i fallet.
Räddningsplanen hade ändå inlämnats, behövlig eller inte, är det för mycket begärt att de kunde ha inväntat räddninsverkets granskning och i fall av godkännande senarelagt bokpresentationen?
De hade ju också tidigare accepterat ordningsmän, fyra professionella ordningsmän hade väl varit lätta att uppbringa?
Det är olustigt med dylika säkerhetsarrangemang, men tack vare dessa garanteras yttervänstern yttrandefrihet.
Det är väl självklart att ytterhöger kan uppleva denna bokpresentation som provocerande.
– Hur stor är yttrandefriheten på tidningarnas webbsidor för klart konservativa och högerextrema med tanke på att de vänsterliberala har makten i medievärlden och oftast fungerar som moderatorer och inte vill släppa fram åsikter som de själva inte gillar?
Här hjälper inga säkerhetsarrangemang för att öka yttrandefriheten.