Makthunden

Sannfinländarna har uppställt som mål att bli statsministerparti efter nästa riksdagsval. Också utanför partiet tycks man ta för givet att så sker om Sannfinländarna blir största parti.

Det är inte alls självklart. I grundlagen står det inte ens att det största partiet får göra det första försöket att få till stånd en majoritetsregering. Att så sker baserar sig på en överenskommelse mellan riksdagsgrupperna inför riksdagsvalet 2003, då 2000 års grundlag för första gången skulle tillämpas i fråga om regeringsbildningen. Den nya grundlagen kopplade så gott som helt presidenten från regeringsbildningen.

Redan före det hade presidenterna Koivisto och Ahtisaari gett regeringsbildningsuppdraget till det största partiets ordförande (Aho 1991 samt Lipponen 1995 och 1999). Men traditionen är bara drygt två decennier gammal.

Tidigare var det snarare regel än undantag att statsministern inte var partiordförande. Före kriget var det ännu ovanligare med en partiledare som statsminister.

Om Sannfinländarna blir största parti blir det dock svårt att åsidosätta Timo Soini. Han får i så fall försöka först och om han ges chansen är han tillräckligt skicklig att också få till stånd en regering. Att döma av den ministersjuka som grasserar inom partiet är man redo att göra nästan vilka eftergifter som helst för att nå målet.

regeringsbildning, Sannfinländarna, statsminister