Makthunden

En så kallad stor koalition mellan kristdemokraterna (CDU-CSU) och socialdemokraterna (SPD) håller på att bildas. Det har blivit allt vanligare i Europa att man varit tvungen att ty sig till ett samarbete av det slaget för att överhuvudtaget få till stånd en majoritetsregering. Åtminstone i Grekland och Österrike har man en sådan regering.

De stora koalitionerna är ett parlamentariskt otyg. I allmänhet bildas de mellan två stora som varit huvudmotståndare i det parlamentsval som föregått regeringsbildningen, ofta ett konservativt och ett socialistiskt (socialdemokratiskt) parti. Då de två stora bildar regering betyder det att oppositionen blir alltför svag och inte kan utgöra ett trovärdigt regeringsalternativ i följande val. I åtminstone de tre ovannämnda länderna är det fråga om politiska tvångsäktenskap.

I Finland har vi också haft stora koalitioner. Men vi har sällan haft två stora partier utan i allmänhet tre stora av vilka två bildat regeringens stomme. I det avseendet kan Finland jämföras med Tyskland, Österrike och Grekland att också här har det socialdemokratiksa och det konservativa partiet (Samlingspartiet) ofta suttit i samma regering.

Ovanligt ofta till och med. Och i Finlands fall behöver man inte tala om tvångsäktenskap. Sedan 1987, då Samlingspartiet åter blev ”regeringsdugligt” har SDP suttit i hela fyra regeringar med Samlingspartiet, men bara i en regering med Centern.

Då jag i slutet av 1950-talet blev intresserad av politik förvånade jag mig över att det dåvarande Agrarförbundet (nu Centern) samarbetade med kommunisterna/folkdemokraterna medan Socialdemokraterna samarbetade med Samlingspartiet. Det stred mot vad läroböckerna skrev om skillnaden mellan vänster och höger.

Det förstnämnda samarbetet tjänade Urho Kekkonens maktställning under hans första presidentperiod och hade med östrelationerna att göra. Det har inte relevans längre.  Men samarbetet mellan SDP och Samlingspartiet förefaller vara av mera bestående art. Kan någon förklara det?

regeringsbildning