Makthunden

EU-parlamentets nuvarande tyska talman Martin Schulz är redan socialdemokraternas kandidat för posten som EU-kommissionens nästa ordförande trots att man tidigare meddelat att det europeiska socialistpartiets (PES) interna nomineringsprocess vidtar först den 1 december.

Valet av Schulz sägs ha godkänts av 19 medlemspartier. Bland dem finns dock inte Finlands Socialdemokratiska parti (SDP). Enligt PES webbsidor behandlas frågan av SDP:s partifullmäktige 1.12 efter ”en intern rådgivande medlemsomröstning”. Om en sådan omröstning hittar man ingenting på SDP:s webbsidor. Att partifullmäktige sammanträder 30.11-1.12 i Salo bekräftas dock.

Det är inte det enda smått absurda i sammanhanget. I de pågående förhandlingarna om en stor koalition i Tyskland väntas Schulz kandidatur bli en del av koalitionsavtalet mellan kristdemokraterna (CDU-CSU) och socialdemokraterna (SPD). Det betyder alltså att också förbundskansler Angela Merkel kommer att stöda Schulz.

Merkel anses vara Europas mäktigaste politiker och hennes parti tillhör den konservativa gruppen (EPP), som också väntas utse en egen kandidat, som därmed blir Schulz främsta konkurrent. I konsekvensens namn borde Merkel alltså uppmana sina väljare att rösta på socialdemokraterna för att garantera att hennes kandidat blir vald. Hur är det med dem som vill protestera mot den politik som EU bedrivit i fråga om eurokrisen och som bär framför allt Merkels signatur? Kan de i EU-parlamentsvalet i slutet av maj nästa år rösta på Merkels kandidat dvs på socialdemokraterna?

Här ser vi ett utmärkt exempel på vad som händer då det mellanstatliga och det överstatliga beslutsfattandet i EU blandas samman. Parlamentet och kommissionen representerar det överstatliga, medan rådet representerar det mellanstatliga. Men kommissionens ordförande utses av parlamentet på förslag av rådet.

Förra gången var tågordningen omvänd. Kommissionens ordförande valdes av rådet, men hen skulle godkännas också av parlamentet. Den här ändringen, som ingår i Lissabonfördraget, har nu tolkats som en stor omvälvning, i synnerhet som man enligt fördraget också skall beakta resultatet i EU-parlamentsvalet. I praktiken torde valet av kommissionen och dess ordförande gå till ungefär på samma sätt som tidigare.

Nästan lika hemlighetsfullt som hos socialdemokraterna tycks nomineringen av den europeiska vänsterns (EL) kandidat ske. 18 oktober har den europeiska vänsterns partiledare utsett det grekiska Syriza-partiets ledare Alexis Tsipras till sin kandidat. Beslutet stadfästs vid en kongress i mitten av december. Kanske medlemspartiet Vänsterförbundet i Finland inte är medvetet om detta eftersom man inte gett någon information i ärendet på hemmaplan?

EU-kommissionen, EU-val