Makthunden

Debatten inför EU-valet i maj kretsar nu kring frågan om Finland skall få en hög EU-post eller inte. Däremot handlar den inte om till exempel den katastrofala åtstramningspolitik som EU (genom bland andra Olli Rehn) tillsammans med Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden i den så kallade trojkan stått för.

Man kan naturligtvis undra om EU-parlamentet har något inflytande över trojkan, men i varje fall finns det ingen EU-fråga som är mera angelägen just nu.

Eventuella finländare på EU:s topposter kan inte vara viktigare. Då Olli Rehn (C) meddelade att han vill bli den liberala gruppens (ALDE) toppkandidat i EU-valet sade han att statsminister Jyrki Katainen (Saml) knappast har något emot att en finländare får ett toppjobb i EU, även om denne inte hör till hans parti. Och Katainen sade vid lanseringen av Alexander Stubbs EU-kandidatur att ”om en finländare erbjuds bli kommissionsordförande så måste den personen nog fundera på saken”.

I EU:s grundfördrag heter det uttryckligen att kommissionsmedlemmarna väljs ”bland personer vars oavhängighet inte kan ifrågasättas”, att de bör iaktta ”fullständig oavhängighet” samt att de får ”varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering”. Både Rehns och Katainen uttalanden tyder på att de menar att den finländska kommissionären också skall bedriva Finlands nationella intressen. Kommissionens oavhängighet har betonats speciellt i Finland, eftersom det anses vara i de små medlemsländernas intresse.

Då Katainen senast i går meddelade att han i april berättar om sina framtidsplaner har det tolkats så att det då är fråga om han eventuellt vill bli EU-kommissionär. I så fall kan det inte gälla posten som kommissionsordförande. För den posten skall de konservativas (EPP) kandidater nomineras senast 5 mars och EPP:s kandidat utses 7 mars i Dublin. Så beslöt EPP i Meise 19 december vid ett möte som Katainen själv deltog i.

EU-kommissionen, EU-val, Jyrki Katainen, Olli Rehn