Makthunden

När ett parti lämnar regeringen en kort tid före nästa riksdagsval räknar det i allmänhet med att det bidrar till en valseger. Erfarenheterna från de senaste drygt trettio åren stöder inte den uppfattningen.

Vänsterförbundets föregångare Folkdemokraterna (DFFF) gick ur Kalevi Sorsas (SDP) regering vid årsskiftet 1982-1983 och förlorade stort vid valet 1983. Landsbygdspartiet lämnade Harri Holkeris (Saml) regering 1990 men förlorade 1991 års val. Kristliga förbundet gick ur Esko Ahos (C) regering 1994 och förlorade mandat i riksdagsvalet 1995. Då De Gröna lämnade Paavo Lipponens (SDP) 2002 vann de några mandat i följande riksdagsval, men det kan betecknas som ett undantag.

En annan följd av ett partis regeringssorti är i allmänhet att de inte på länge tas med i regeringen på nytt. Vänsterförbundet kom in i regeringen först drygt tolv år efter DFFF:s utträde. Landsbygdspartiet eller dess efterträdare Sannfinländarna har inte sedan dess förekommit i regeringen. De kristliga (nu Kristdemokraterna) tvingades vara i opposition tills den nuvarande regeringen bildades, alltså 17 år. För De Grönas del varade oppositionsperioden fem år.

Jag tippar alltså att Vänsterförbundet lider valnederlag i riksdagsvalet nästa år. Oberoende av vilka frågor man nu stupade på bär partiet ansvar för största delen av de nedskärningar och annnat som Jyrki Katainens (Saml) regering beslutat om.

En sak som dagens tidningar inte gett svar på är om Vänsterförbundets ordförande Paavo Arhinmäki godkände det förhandlingsresultat som partiledarna sades ha kommit överens om i går på eftermiddagen. Om han inte gjorde det varför krävde han inte ytterligare förhandlingar i det skedet? Att kräva nya förhandlingar först efter riksdagsgruppens möte är enbart teater.

regeringssorti, Vänsterförbundet