Bjarne Nitovuori bloggar om politik

Okategoriserad

De Grönas sorti

18 sep , 2014, 15.20 Bjarne Nitovuori

 

Regeringen föreslår alltså att Fennovoima ges tillstånd att bygga sitt kärnkraftverk och De Gröna lämnar regeringen.

De Gröna har två gånger under sin korta tid som regeringsparti lämnat regeringen mindre än ett år före riksdagsvalet, båda gångerna på grund av ett kärnkraftsbeslut. För fyra år sedan förordade Matti Vanhanens regering, där De Gröna satt, en utbyggnad av kärnkraften, men den gången stannade partiet kvar efter att ha röstat emot.

Dess valnederlag 2011 har sagts vara en följd av att man inte lämnade regeringen den gången. Det är ett obevisat påstående. Väljarna är säkert mera intresserade av resultat, inte av symbolpolitik. De Gröna lyckades den gången inte hindra ett positivt kärnkraftsbeslut liksom inte heller nu eller 2002, då den dåvarande partiordföranden Satu Hassi ledde partiet ur Paavo Lipponens regering. Inkonsekvent nog skedde utträdet då först efter riksdagsbeslutet, inte efter regeringsbeslutet.

I synnerhet de mindre partierna såsom De Gröna och SFP brukar motivera sitt regeringsengagemang med att man skall vara vid de bord där besluten fattas, att man ändå får något till stånd trots att alla beslut inte är tillfredsställande. Mot den här principen bryter De Gröna nu. Varför är just kärnkraften den stora knäckfrågan? Ändå accepterar partiet de fungerande kärnkraftverken, som – om kärnkraften är farlig och skadlig – är minst lika farliga och skadliga som de framtida kraftverken. Eller har någon sett eller hört att De Gröna skulle kräva en nedmontering av de nuvarande kärnkraftverken?

Av någon anledning betraktas kärnkraften som en ”samvetsfråga” fastän det är en politisk fråga som alla andra frågor som behandlas av riksdagen och regeringen. Varför är inte till exempel de beslut som gör de fattiga ännu fattigare samvetsfrågor?

Vad gäller själva sakfrågan är det betänkligt att det ryska statsägda bolaget Rosatom har en så stark ställning i Fennovoima och det är en orsak nog att förkasta projektet. Men att tala om finlandisering som De Grönas ordförande Ville Niinistö gör är felaktigt. Tror någon att Alexander Stubb (Saml) eller Carl Haglund (SFP) är finlandiserade? Snarare kan man befara att de är alltför frispråkiga i sina uttalanden om Ryssland. Med finlandisering avses en politik där man tar hänsyn till den östra grannens intressen. Jag tror inte att det är detta som ligger bakom regeringsmajoritetens ståndpunkt i den här frågan.

, , ,

Om Bloggaren

Bjarne Nitovuori är pensionerad Hbl-journalist. Var politisk journalist i drygt 20 år med några korta gästspel på ledarredaktionen. Har följt med politik ungefär sedan 13-års ålder då Kekkonen för första gången valdes till president 1956. Har numera en mer kritisk syn på politiken än som politisk journalist.
september 2014
M T O T F L S
« aug   okt »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

Kategorier

En kommentar

  1. Erik skriver:

    ”Tror någon att Alexander Stubb (Saml) eller Carl Haglund (SFP) är finlandiserade?” frågar du. Ja, jag tror det – Carl Haglund åtminstone. Han har ju sagt ganska rakt ut att han stöder projektet av rädsla för att ryssen annars kan bli arg. T.ex. här:
    http://svenska.yle.fi/artikel/2014/09/16/haglund-sakerhetspolitik-paverkar-karnkraftsbeslut

Kommenteringen är stängd.