Makthunden

Finland stöder en tvåstatslösning, men det förutsätter att de båda staterna kommer överens med varandra, konstaterade president Sauli Niinistö häromdagen som svar på en fråga om Finland överväger att erkänna Palestina.

Det låter rimligt och logiskt. Men så är det knappast om man betänker att Finland erkänt Israel för över 60 år sedan, medan den andra parten inte har erkänts.

Finland har inte heller konsekvent följt den linjen. I fråga om Baltikum gjorde man plötsligt en helomvändning i augusti 1991. Före det rådde president Mauno Koivisto de baltiska ledarna att förhandla med Moskva och följa den procedur den sovjetiska lagstiftningen föreskrev för hur en sovjetrepublik kunde utträda ur Sovjetunionen. Enligt den tidigare officiella doktrinen hade repuublikerna frivilligt anslutit sig till Sovjetunionen och de hade också rätt att genom ett eget beslut ta sig ut ur unionen.

Under Michail Gorbatjovs tid infördes ett förfarande för hur utträdet skulle ske, vilket i praktiken gjorde det omöjligt att skilja sig från Sovjetunionen. De baltiska länderna hade ingen avsikt att följa den proceduren redan av den anledningen att det skulle ha inneburit att de erkände att anslutningen till Sovjetunionen 1940 var laglig.

Då Estland och Lettland i augusti 1991 (Litauen hade gjort det redan i mars 1990) förklarade att de återupprättat sin självständighet kom den finländska ledningen plötsligt på att man redan 1920 erkänt de baltiska ländernas självständighet och att man aldrig de jure erkänt den sovjetiska annekteringen. Sovjetregeringen erkände självständigheten först någon vecka senare. Alltså inväntade Finland inte i det här fallet en överenskommelse mellan Moskva och de berörda länderna.

1972 erkände Finland tillsammans med de övriga nordiska länderna Bangladesh självständighet sedan utbrytningen från Pakistan skett året innan. Pakistan erkände Bangladesh självständighet först 1974. Inte heller i fråga om Kosovos självständighet har man inväntat Serbiens godkännande.

Ofta hänvisas till att tre kriterier bör uppfyllas för att ett lands självständighet skall kunna erkännas: det bör ha ett territorium och ett folk och dess regering bör utöva effektiv kontroll över territoriet. Skall då ett land som ockuperas av ett annat land ytterligare bestraffas genom att fråntas rätten till självständighet därför att det inte effektivt kan kontrollera sitt territorium?

Givetvis bör den palestinska regeringen erkänna Israels existensberättigande och Israel upphöra med sina överdrivna attacker, men det har inte direkt att göra med den principiella frågan om ett erkännande av Palestina.

erkännande av stater, Israel-Palestina