Makthunden

De framgångsrika oppositionspartierna – De Gröna och Svenska folkpartiet – kongressade under veckoslutet. De oppositionspartier som led valnederlag – närmast SDP och Vänsterförbundet – håller däremot inte sina kongresser i år, fastän just de partierna borde ha samlats för att bedöma om partiledningen varit vuxen sin uppgift.

I Finland är partikongresserna till för att få publicitet inför val.

I samband med SFP:s partidag intresserade sig medierna främst för hur partiet anpassar sig till sin nya och obekanta oppositionsroll. Tydligen väl att döma av att den nya regeringen och dess program enligt dagens Hbl-ledare blev föremål för kritik ”i snart sagt alla inlägg” i den allmänpolitiska debatten.

Men det är värt att notera att partidagsresolutionen främst kritiserar regeringsprogrammet för att det ”saknar skrivningar om ett tvåspråkigt, öppet, internationellt och ansvarstagande Finland”. Däremot kritiseras inte regeringens allmänna åtstramningslinje. Resolutionen betonar dock bildning, kunskap och kultur, vilket kan ses som en kritik av regeringens nedskärningsplaner inom utbildningen, det som på sistone lyfts fram som regeringspartiernas bjärtaste löftesbrott.

I den frågan kanske de fem oppositionspartierna kan enas. De Grönas ordförande Ville Niinistö, som i offentligheten framstått som den främsta oppositionsledaren (var gömmer sig Antti Rinne?), har till och med antytt att nedskärningarna i utbildningen kan stoppas genom samarbete mellan en enhällig opposition och riksdagsledamöter i regeringsfronten (Hbl 6.6). Det är nog en from förhoppning. De flesta omröstningar i riksdagen gäller primärt regeringens vara eller inte vara, inte en enskild nedskärningsfråga. Det är regeringspartiernas ledamöter väl medvetna om. Och naturligtvis vill de inte fälla Juha Sipiläs regering, i synnerhet som de tror att den åtstramningspolitik som regeringen gått in för räddar Finland.

Det är svårt att se att en enig opposition har ett egenvärde, då den inte lyckas fälla regeringen och då den inte utgör ett trovärdigt regeringsalternativ efter en regeringskris eller efter nästa val. Hos oss har det aldrig hänt att oppositionen som sådan efter ett val bildat följande regering. Varför skulle oppositionspartierna göra kompromisser sinsemellan, då kompromisserna ändå inte förverkligas?

Finland har ingen opposition, bara oppositionspartier.

opposition, SFP, Sipiläs regering