Makthunden

Varken Helsingin Sanomat eller Hufvudstadsbladet noterar i dagens tidning den presidentgallup som Yle i går presenterade som sin viktigaste nyhet. Jag förstår det väl. Det var en så kallad nollundersökning.

Ingen initierad kunde förvåna sig över att den sittande presidenten Sauli Niinistö ligger klart före andra potentiella kandidater. Mera anmärkningsvärt är att han inte fick stöd av över hälften av de tillfrågade.

Jag har länge förundrat mig över att ingen presidentgallup såvitt jag kan påminna mig gjorts tidigare under den här perioden. I allmänhet börjar man göra opinionsmätningar om följande presidentval genast efter föregående presidentval. Nu har Niinistö redan suttit nästan fyra år och det är drygt två år till nästa val 2018. Kanske orsaken är att alla vet att Niinistö nu är överlägsen. Det kanske återspeglar ett minskat intresse för presidentvalet i takt med att presidentens makt minskat. Å andra sidan anser många att Niinistö under sin presidentperiod de facto återtagit en del av den makt som gick förlorad under Tarja Halonens tid.

Niinistö meddelade för några dagar sedan att han först om drygt ett år ger besked om han ställer upp 2018 eller ej. Jag tror han ställer upp, kanske efter påtryckning från sitt gamla parti Samlingspartiet. Han är partiets enda hopp sedan både Jyrki Katainen och Alexander Stubb gjort bort sig.

För övrigt vore det en bra princip att en president sitter bara en sexårsperiod. Martti Ahtisaari lät förstå då han inte ställde upp 2000 att han vill skapa en tradition enligt vilken presidenterna sitter bara en period. Den förklaringen kanske han hittade på först sedan han sumpat sina chanser att bli SDP:s presidentkandidat. I varje fall ville Tarja Halonen inte fullfölja den traditionen.

presidentgallupar, presidentval, Sauli Niinistö