Vore det inte konsekvent att bland annat Tysklands och Finlands politiska ledare skulle ”straffas” för sin felaktiga politik gentemot Grekland genom att gå miste om en del av de pengar som ingår i stödpaketen till landet? Och om de därför förlorar ett val realiseras det politiska ansvaret.
Med den felaktiga politiken menar jag de villkor som ställts för stödpaketen, den åtstramningspolitik som gjort det ännu svårare än annars för Grekland att återbetala lånen. Åtstramningen har påtvingats av den så kallade trojkan bestående av Internationella valutafonden IMF, europeiska centralbanken ECB och EU-kommissionen (genom framför allt dåvarande ekonomikommissionären Olli Rehn). I synnerhet Tysklands och Finlands regeringar har varit pådrivande krafter.
Politiken baserar sig på den tvivelaktiga teorin om att tillväxt åstadkoms genom nedskärningar. Finlands regeringar från Vanhanen till Stubb och alla de partier som suttit i dem har omfattat den linjen. Då Timo Soini nu hävdar att Sannfinländarna hela tiden haft rätt bör det påpekas att han och hans parti bara intresserar sig för att vinna politiska poäng genom att lyfta fram stödpaketen och de finländska skattebetalarna andel därav, däremot inte för de villkor som ställts för stödpaketen, alltså åtstramningen som drabbar främst fattiga greker och som omöjliggör tillväxt i den grekiska ekonomin. Om man följer Soinis förslag – att kasta ut Grekland ur euroområdet – är det ännu mera osannolikt att Finland får tillbaka sina pengar.
Syriza är som Nobelpristagaren Paul Krugman konstaterar i sin kommentar till det grekiska valet det första partiet som vinner ett val på att ifrågasätta den åtstramningspolitik som varit rådande i Europa sedan 2010.
3 kommentarer
Här bloggar
Bjarne Nitovuori är pensionerad Hbl-journalist. Var politisk journalist i drygt 20 år med några korta gästspel på ledarredaktionen. Har följt med politik ungefär sedan 13-års ålder då Kekkonen för första gången valdes till president 1956. Har numera en mer kritisk syn på politiken än som politisk journalist.
Jag ställer mig också tvivlande till uppfattningen om att man åstadkommer ekonomisk tillväxt genom att skära ned på tillväxtens förutsättningarna.
Om jag förstått diskussionen om den aktuella situationen rätt, så är det inte de europeiska ländernas svaga konkurrensförmåga utan bristen på efterfrågan och uttryckligen nedskärningarna av de offentliga medlen, som förorsakat de ekonomiska problemen. (Jag hänvisar här till en föreläsning av Aalto-universitetets professor Haaparanta).
Med undantag av 2000-talets första år växte Greklands export i samma takt som Tysklands fram till den ekonomiska krisen, medan importen växte mycket snabbare. Efter krisen har Greklands export knappast vuxit alls, trots att landet följt trojkans program för konkurrenskraftens stimulering.
Visst vore det konsekvent att ”straffa” de politiska ledarna för deras felaktiga politik och hos oss torde det ske bäst genom att följa de grekiska väljarnas exempel: släng ut de där jävlarna!
Bravo – ett bra ställningstagande och någon som säger det rakt på sak!
Synd bara att Soini plockar billiga poäng på Greklands dilemma och får så mycket uppmärksamhet för det!
Ibland tror jag att vår(a) regeringar aldrig riktigt har fattat hur allvarligt läget är i Grekland och hur det förvärras genom att strypa all (eventuelll) tillväxt…
Man vågar inte ifrågasätta ”trojkans beslut. Men i o m Syrizas valseger måste man antagligen tänka om…
Exakt. Och alla som säger att Grekland måste hålla sina löften ocg det som kommits överens och följa trojkans program – alltså det är väl ingen överenskommelse i hela sin bemärkelse när ena parten mer eller mindre tvingats till det eftersom det inte fanns andra val?
Eurozonen har stora strukturella problem, som bara sopats under mattan genom att i åratal koncentrera sig på att diskutera lånen och moralen och dra billiga politiska poäng på hemmaplan som sedan säljs lätt till läsarna som sanningen.