Makthunden

Paavo Väyrynen (C) kommer knappast att få den utrikesministerpost han eftertraktat och därför är hans spel om platsen i riksdagen eller i Europeparlamentet mindre intressant. Däremot väntar vi ännu på beskedet om vem som blir EU-parlamentariker efter sannfinländaren Sampo Terho, som valts in i riksdagen och tänker sitta där.

Det är till och med möjligt att Sannfinländarnas sjunde suppleant Mauno Vanhala med knappt 5000 röster i fjolårets EU-val blir ny EU-parlamentariker. De sex suppleanterna före honom – Pirkko Ruohonen-Lerner, Toimi Kankaanniemi, Juho Eerola, Laura Huhtasaari, Pirkko Mattila och Maria Tolppanen – valdes nämligen alla in i riksdagen för en vecka sedan och de föredrar kanske riksdagen framom EU-parlamentet.

En nästan lika lång serie hade varit möjlig inom Centern om Väyrynen valt att stanna i riksdagen. Då Olli Rehn av Centerns EU-parlamentariker valde riksdagen kommer Hannu Takkula in som suppleant. Och för Väyrynen hade följande suppleant varit Elsi Katainen, som fortsätter i riksdagen, sedan Mikael Pentikäinen, som nyligen blev ny chefredaktör för Maaseudun Tulevaisuus och knappast vill lämna den posten, varefter följer Mirja Vehkaperä och Antti Kaikkonen, båda invalda i den nya riksdagen. Timo Kaunisto, Centerns sjätte suppleant, skulle vara den följande i tur.

De här långa serierna återspeglar det faktum att Europaparlamentet intresserar politikerna främst bara som en mellanetapp i den politiska karriären. Det är betecknande att det blivit allt vanligare att en Europaparlamentariker lämnar parlamentet före femårsåperiodens slut. Under den föregående perioden 2009-2014 lämnade fyra ledamöter av tretton parlamentet i förtid och under den här perioden har redan tre gjort det trots att inte ens ett år förflutit. Alexander Stubb (Saml) tar priset genom att han invaldes som valets röstmagnet men aldrig tog emot platsen.

Paavo Väyrynen utnyttjar en misslyckad paragraf i grundlagen, paragraf 28, som ger en sittande riksdagsledamot möjlighet att avbryta sitt riksdagsmannavärv för den tid man sitter i Europaparlamentet. I allmänhet kan en riksdagsledamot som lämnar riksdagen på grund av en utnämning eller liknande inte återvända utom efter ett nytt val, men i det här fallet har riksdagsledamöterna beslutat skydda sig själva genom att införa en sådan paragraf. Det ger de EU-parlamentariker som har riksdagsmandat möjlighet att utöva påtryckning på den sittande suppleanten, vilket strider åtminstone mot grundlagens anda.

Grundprincipen borde vara att man förbinder sig att i någotdera parlamentet perioden till slut. Nästa EU-val är 2019, en månad efter vårt riksdagsval, och det vore en lämplig tidpunkt för de nuvarande EU-parlamentarikerna att återgå till den nationella politiken, om de så vill.

Europaparlamentet, riksdagsval