Makthunden

Sannfinländarnas partistyrelse hade inte behövt motivera uteslutningen av Sebastian Tynkkynen med att han brutit mot lagen – i synnerhet som det är osäkert om hans förfarande strider mot lagen. Partistyrelsen kunde också ha åberopat sina egna stadgar, till exempel att Tynkkynen genom sin verksamhet skadat partiet. Och det är naturligtvis partistyrelsen som definierar vad som är till skada för partiet.

Enligt stadgarna kan partistyrelsen alltså utesluta en medlem. Men den kan inte utesluta någon ur partistyrelsen. Det är partikongressens sak. Formellt kan Tynkkynen alltså sitta kvar som partistyrelsemedlem och partiets tredje vice ordförande.

Det är inte alldeles unikt att en icke-partimedlem sitter i ett partis styrelse. Folkdemokratiska förbundet DFFF valde i sin liberalism 1967 tre icke-medlemmar till suppleanter i partistyrelsen: Jörn Donner, Kai Linnilä och Keijo Perälä. Och Pertti ”Veltto” Virtanen skröt i slutet av 1990-talet med att han inte ens var partimedlem fastän han var ordförande för Ekologiska partiet (Kirjava puolue).

Sannfinländarnas partistyrelse kan inte heller utesluta Sannfinländarnas ungdomsförbund för det är inte medlemsorganisation i partiet. Timo Soini kan formellt alltså inte göra som sin Sverigedemokratiska kollega Jimmie Åkesson som utslöt ungdomsförbundet och grundade ett nytt. Sannfinländarna kan naturligtvis förklara att ungdomsförbundet inte har något med partiet att göra och se till att ett nytt ungdomsförbund bildas om inte Tynkkynen avgår eller sparkas.

Tynkkynen kanske inte fortsätter kampen genom att klamra sig fast vid poster som han formellt har rätt att inneha, eftersom han knappast har något att vinna på det. Han kanske inser det hopplösa i att kämpa mot Soinis diktatur och fortsätter sin eventuella politiska verksamhet på annat sätt.

Sannfinländarna, uteslutningar