Riksdagen gav som väntat tillstånd att bygga två nya kärnkraftverk. I det här sammanhanget tänker jag inte kommentera besluten desto mer.
Däremot förvånar jag mig över att kärnkraften betecknas som en ”samvetsfråga” till skillnad från andra frågor, som inte är det. De finska tv-nyheterna intervjuade för några dagar sedan till och med riksdagens lagstiftningsdirektör Keijo Koivukangas om vad som är samvetsfrågor. Som om riksdagens nästhögsta tjänsteman vore rätt person att avgöra det.
Det är inte fråga om lagtolkning eller riksdagens arbetsordning. Det är politikerna själva som beslutat att de här frågorna är samvetsfrågor. Då borde man fråga dem. Enligt Koivukangas är förutom kärnkraften också frågor, som har med alkohol, religion, familjer och parrelationer att göra, samvetsfrågor.
Man undrar på vilka grunder. Kärnkraften, alkoholpolitiken, homosexuellas rättigheter, abort osv är normala politiska frågor, där sedvanliga spelregler borde gälla. Och vad religionen beträffar beslutar riksdagen inte i trosfrågor, till exempel huruvida det finns någon Gud eller inte. Däremot kan riksdagen besluta om religionsfrihet, kyrkans skiljande från staten osv. Det är frågor där skiljelinjen snarare går mellan liberala och konservativa än mellan troende och icke-troende.
I och för sig ålägger paragraf 29 i Finlands grundlag varje riksdagsledamot att ”i sitt uppdrag handla som rätt och sanning bjuder” dvs att följa sitt samvete. Det borde gälla i varje fråga. Borde inte varje riksdagsledamot ha rannsakat sitt samvete då de de senaste åren stått inför beslut som gjort de rika rikare och de fattiga fattigare? Eller i framtiden då de tar ställning till Hetemäki-arbetsgruppens förslag, som har samma konsekvenser? Varför är dessa inte samvetsfrågor, om kärnkraften är det?
Givetvis gäller det för riksdagsledamöterna att beakta de politiska realiteterna. Att rösta enligt sitt samvete kan i vissa fall leda till regeringens avgång och då måste den enskilda ledamoten bedöma om detta kanske medför ännu värre konsekvenser.
Jag föreslår att vi börjar tala om ångestfrågor i stället. Att upprepa fega politiska partiers eufemismer är väl onödigt.