Makthunden

Den regering under Jyrki Katainen (Saml), som ser ut att bli till, har redan getts namnet ”förlorarnas regering”. Det är en felaktig benämning. Den kan försvaras bara om man med förlorare avser partier, som tappat mandat. Men såsom några forskare påpekat (bland andra Pertti Suhonen och Vesa Koskimaa i Helsingin Sanomat 13.5) innebär ett sådant synsätt att de väljare som bytt parti ges större vikt än de som röstat på samma sätt som förr.

För att dra en parallell till idrotten: den som kommer först i mål är vinnare oberoende av om han/hon löpt långsammare än i föregående tävling.

Uppfattningen att de partier som tappat mandat är förlorare och de som vunnit mandat är vinnare har getts alltför stor betydelse i den offentliga debatten. Därav följer åsikten att det vore ett brott mot ”folkets vilja” att lämna till exempel Sannfinländarna utanför regeringen.

Också de politiska partierna spelar ibland på den strängen. Efter 1999 års riksdagsval ansåg Centern (eller åtminstone en del av centerledningen) sig berättigad till statsministerposten med motiveringen att partiet vunnit valet och var störst av ”vinnarna”, då däremot Socialdemokraterna tappade hela 12 mandat. Paavo Lipponen fortsatte dock som statsminister eftersom SDP fortfarande var störst. Centern tvingades fortsätta i opposition.

Senast man i Finland bildade en ”förlorarnas regering” var 1970, då de enda ”vinnarna” Samlingspartiet och Sannfinländarnas föregångare Landsbygdspartiet fick stanna i opposition. Situationen för 41 år sedan påminner om dagens också såtillvida att Svenska folkpartiet som regeringsparti varken vann eller tappade mandat.

Ovanlig är situationen också på det sättet att hela tre partier meddelat att de går i opposition redan innan regeringsförhandlingar påbörjats. De Gröna har dock  ändrat sig. Också det påminner om situationen 1970. Då vägrade Centerpartiet till en början delta, men ändrade sig efter hårda påtryckningar och efter att ha fått igenom vissa krav i fråga om lantbruket. Nu är läget detsamma för De Gröna. De kan på samma sätt ställa krav. I allmänhet är partier beredda att göra eftergifter för att komma med i regeringen. De som förlorat mest och därför helst skulle gå i opposition har råd att ställa villkor.

regeringsbildning