Makthunden

Presidentspelet har börjat, hävdade en del medier då Sauli Niinistö (Saml) förra veckan meddelade att han ställer upp i presidentvalet. Lika väl kunde man säga att det verkliga presidentspelet skulle ha börjat bara om han hade tackat nej. Niinistös meddelande bekräftade endast vad de flesta redan räknade med.

Att ett spel verkligen pågår visar Samlingspartiets förra ordförande Ville Itäläs förslag om att Centern och Svenska folkpartiet skulle ställa sig direkt bakom Niinistö för att säkra hans val redan i första omgången. Det har tydligen blivit en prestigefråga för Samlingspartiet att Niinistö väljs i första gången, vilket opinionsmätningarna redan en längre tid utlovat.

Om han ändå tvingas delta också i en andra omgång är det en besvikelse på samma sätt som det var för Tarja Halonen 2006. Också hon skulle enligt galluparna ta en promenadseger i den första omgången.

Då Itälä som ett argument nämner att det blir billigare för staten om valet klaras av i en omgång gör han samma misstag som socialdemokraterna för sex år sedan. Också de hänvisade till de inbesparingar som ett sådant val medför.

Itäläs förslag har redan avvisats av representanter för Centern och SFP. SFP:s Carl Haglund kommer dock en märklig motivering då han menar att det inte alls är klart att Niinistö ens går till andra omgången med hänvisning till Elisabeth Rehns (SFP) öde 2000. Hon var då en stor förhandsfavorit men klarade sig dåligt i valet, säger han.

Det stämmer inte alls. Hon var etta i någon gallup men i inget skede lika överlägsen som Niinistö varit hela tiden sedan 2006. Niinistös situation kan jämföras med Tarja Halonens inför valet 2006. Halonen var också överlägsen favorit, men Niinistö knappade hela tiden in på hennes försprång. Nu tvingas Niinistö sannolikt hela tiden fram till valet leva med krympande opinionssiffror, vilket kan ge konkurrenterna vind i seglen.

Ville Itäläs vädjan om borgerligt samarbete är patetisk i ett läge där skillnaden mellan socialister och borgare mist en stor del av sin betydelse och där presidenten inte på något sätt avgör samhällsutvecklingens inriktning.

presidentval