Är det lämpligt att riksdagens talman och en ordförande för ett riksdagsutskott är presidentkandidater? undrade någon i samband med debatten om Jussi Halla-ahos (Sannf) lämplighet som ordförande för förvaltningsutskottet. Frågan gällde inte Halla-aho, som knappast blir presidentkandidat.
Däremot handlar det om SDP:s sannolika presidentkandidat Eero Heinäluoma, som är talman, och Sannfinländarnas Timo Soini, som är ordförande för utrikesutskottet.
Frågan är relevant för talmans- och utskottsordförandena skall inte vara politiska akttörer på samma sätt som till exempel ministrarna. De skall representera hela riksdagen respektive utskotten och därför helst vara försiktiga, när de uttalar sig i politiskt kontroversiella frågor.
Troligen är problemet inte särskilt stort ur riksdagens synvinkel. Utskottsordförandeposterna har heller inte betraktats som en särskilt stark merit för den som vill bli president. Den senaste utskottsordföranden som kandiderade i ett presidentval torde ha varit Rafael Paasio (SDP) 1962. Han var då ordförande för utrikesutskottet, men klarade sig dåligt i valet.
Därmot har många försökt meritera sig för presidentposten genom att låta sig väljas till riksdagens talman. Det var alldeles uppenbart det som var baktanken med att Kalevi Sorsa (SDP) valdes till talman 1989, även om han aldrig blev ens presidentkandidat. I samma syfte blev Sauli Niinistö (Saml) talman 2007 och Eero Heinäluoma (SDP) nu.
Åtminstone hälften av våra presidenter har också varit talmän, nämligen K.J. Ståhlberg, Lauri Kr. Relander. P.E. Svinhufvud. Kyösti Kallio och Urho Kekkonen. Men ingen sittande talman har någonsin valts till president. Många har försökt: Kyösti Kallio 1931, Urho Kekkonen 1950, K-A. Fagerholm 1956, Johannes Virolainen 1982 och Riitta Uosukainen 2000.
Tidigare var statsministerposten den starkaste meriten för presidentposten. P.E. Svinhufvud, Kyösti Kallio, Risto Ryti, J.K. Paasikivi, Urho Kekkonen och Mauno Koivisto blev presidenter som sittande statsministrar. Harri Holkeri var 1988 faktiskt den första statsministern som kandiderade men inte lyckades bli president. Matti Vanhanen rönte 2006 samma öde. Både Holkeri och Vanhanen tvingades dock tävla mot den sittande presidenten.
Här bloggar
Bjarne Nitovuori är pensionerad Hbl-journalist. Var politisk journalist i drygt 20 år med några korta gästspel på ledarredaktionen. Har följt med politik ungefär sedan 13-års ålder då Kekkonen för första gången valdes till president 1956. Har numera en mer kritisk syn på politiken än som politisk journalist.