Makthunden

Medierna har överraskande flitigt spekulerat i möjligheten att riksdagen upplöses och förtida riksdagsval ordnas i höst. Det är nog ganska osannolikt att så kommer att ske.

Det nuvarande systemet med att presidenten kan upplösa riksdagen på motiverat förslag av statsministern infördes i början av 1990-talet med president Mauno Koivisto som pådrivare. Tidigare kunde presidenten ensam besluta i saken. Koivisto motiverade ändringen med att beslutet borde fattas på ”bredare bas”, alltså av flera än en person.

Man kan ifrågasätta om det är lämpligt att en politisk aktör som statsministern, som har egna intressen i frågan, är lämplig att föreslå riksdagsupplösning. Vore det inte skäl att återgå till det gamla systemet, där presidenten ensam beslutar, då presidenten annars fråntagits sin inrikespolitiska makt? Hen har knappast något behov att bedriva ett eget spel. Det är inte heller längre presidentens sak att se till att det blir en regering.

Då riksdagen 1990 godkände ändringen utgick man från att möjligheten skulle utnyttjas bara i exceptionella situationer. Enligt motiveringen skulle förfarandet tillgripas ”bara vid en långvarig parlamentarisk kris, som närmast yppar sig som svårigheter att bilda en politisk regering, eller då obestridliga misstankar av andra orsaker kan riktas mot riksdagens funktionsduglighet eller sammansättning och i allmänhet också när det kan antas att en upplösning har ett brett stöd i riksdagen. Däremot får utgångspunkten inte vara den att statsrådets egna interna eller externa svårigheter leder till upplösning av riksdagen. Riksdagen förutsätter därför att en dylik regeringskris eller en konflikt mellan riksdagen och regeringen inte löses genom upplösning av riksdagen eller hot om upplösning.”

En sådan kris uppstår knappast av att Samlingspartiet byter ordförande och statsminister. Däremot kan en regeringskris uppstå om Antti Rinne blir Socialdemokraternas ordförande och han börjar driva de krav han och hans anhängare fört fram under ordförandekampen. Det är alltså närmast Socialdemokraterna som avgör om det blir nyval i förtid. Knappast kommer så dock att ske.

I och för sig var nog riksdagens oro 1990 överdriven. Det kan väl inte vara en katastrof att medborgarna ges möjlighet att välja ny riksdag i förtid. Det är bara demokrati.

Den nuvarande partiledargenerationen har inte upplevt riksdagsupplösningar. Den senaste skedde 1975 då Urho Kekkonen var president. Föregående gång upplöste han riksdagen i slutet av år 1971 och valet ägde rum i januari 1972. Senare har man hävdat att han gjorde det lättvindigt, men det är knappast sant. Det bör beaktas att det på den tiden var svårare än nu att bilda funktionsdugliga majoritetsregeringar. Ingen majoritetsregering kunde egentligen bildas utan att Socialdemokraterna och Centerpartiet utgjorde stommen. De två riksdagsupplösningarna på 1970-talet förorsakades av konflikter mellan de här två partierna.

Nu är situationen en annan. Vem som helst kan sitta i regeringen och alla vill i princip vara med. Så har det varit åtminstone sedan 1987. ”Idyllen” bröts vid senaste val på grund av Sannfinländarnas enorma valframgång och därför har det för första gången på länge blivit aktuellt med en diskussion om riksdagsupplösning och nyval.

Har någon för övrigt funderat på att om det blir nyval i höst ordnas följande ordinarie riksdagsval i april 2018? Det blir samma dag som presidentvalets första omgång, om förslaget att alla val i framtiden skall ordnas den tredje söndagen i april går igenom.

riksdagsupplösning, riksdagsval