Makthunden

Det var väntat att riksdagens grundlagsutskott skulle konstatera att förslaget till social- och hälsovårdsreform (på svenska Sohä, inte Sote) strider mot grundlagen. En intressant detalj är att utskottet inte heller lämnade utrymme för att genomdriva reformen som en undantagslag. Politiskt hade den möjligheten funnits därför att alla åtta riksdagspartier stödde reformen.

Före 2000 års grundlagsreform var det rätt vanligt att man stiftade undantagslagar i grundlagsordning utan att grundlagarna ändrades. Paragraf 73 i den nya grundlagen ger möjlighet bara till ”avgränsade” undantag. Enligt motiveringen betyder det att undantag får göras bara i exceptionella fall och av tvingande skäl och de får inte beröra centrala delar av grundlagen. Dessutom kan de gälla bara en viss tid. Det är uppenbart att social- och hälsovårdsreformen inte uppfyller de här kriterierna.

Det är svårt att efter grundlagsutskottets utlåtande tänka sig någon annan förvaltningsmodell än någon form av landskapsförvaltning, där de beslutande organen utses genom allmänna val och landskapen ges beskattningsrätt. Inom SDP och Samlingspartiet har man inte velat veta av en sådan modell, bland annat för att man tror att landskapen skulle domineras av Centern. Men den tron baserar sig på att landskapen skulle vara kommunbaserade dvs de mindre kommunerna vore överrepresenterade vilket favoriserar Centern.

Det är bra att grundlagsutskottet slår vakt om demokratin. Å andra sidan är det svårt att inse hur demokratin är så viktig just inom social- och hälsovården. För de flesta är det säkert viktigare att man får bra vård än att man har inflytande på hur vården ordnas. För att vården skall bli någorlunda jämlik bör i stort sett samma normer iakttas i hela landet. Såsom Ingås kommundirektör Jarl Boström säger i dagens Hbl är åtminstone åttio procent av servicen subjektiva rättigheter. ”Det finns ändå inte mycket utrymme för demokrati”.

grundlagen, grundlagsutskottet, landskapsförvaltning, social- och hälsovård