Regeringen Stubb beslutar i dag om budgetramarna för de fyra närmaste åren. Kan något vara mera onödigt än att en regering som i praktiken är en expeditionsministrär fattar beslut som man hoppas att följande regering skall förverkliga? Den nya regeringen fattar ändå ett eget rambeslut då den bildats efter riksdagsvalet och kastar Stubbs papper i papperskorgen.
Sedan början av 1990-talet har regeringarna beslutat om de närmaste årens budgetramar vid den här tiden på året. Meningen är att ministerierna inom de fastslagna ramarna sedan skulle ha rätt fria händer att besluta om de egna anslagen.
Jag är inte säker på att det här systemet är bra. Åtminstone i Helsingfors stad känner jag till att någon förvaltningsgren som tilldelats pengar som hotar att bli outnyttjade i slutet av året använder de reserverade pengarna för något onödigt för att inte bli tilldelade mindre pengar nästa gång. Jag kan väl tänka mig att samma fenomen finns inom statsförvaltningen, fastän alla ministerier naturligtvis anser att de har för litet pengar.
Ur den synvinkeln kan förslaget om att sammanslå alla ministerier till en gemensam förvaltning vara förnuftigt. Men flera ministrar skall väl ändå finnas och de kommer som tidigare att slåss om budgetramarna. Och vad innebär ett enda ministerium för till exempel handlingarnas offentlighet? Nu är korrespondensen mellan ministerierna offentlig, men blir den en intern korrespondens och icke-offentlig efter reformen?
Den troligen blivande statsministern Juha Sipilä (C) har föreslagit en sammanslagning av ministerier, bland annat borde Jord- och skogsbruksministeriet, Miljöministeriet samt delar av Arbets- och näringsministeriet sammanslås till ett naturresursministerium. Det är något som föreslogs redan då Miljöministeriet grundades i början av 1980-talet. Motargumentet var då liksom nu att användningen av naturresurserna i ett sådant ministerium skulle bli viktigare än skyddet av dem. Varför inte tvärtom?
Jag har liten förståelse för det argumentet. Ett ministerium är inte en intresseorganisation. Den politik som bedrivs i fråga om naturresurserna är framför allt beroende av vem som är minister och vilka partier som sitter i regeringen. Eller tror någon att Sanni Grahn-Laasonen (Saml) skyddar miljön bättre som miljöminister än vad hon skulle göra som naturresursminister?