Makthunden

”Grekland har genomfört häftiga reformer”, rubricerar Helsingin Sanomat i dag en artikel om hur åtstramningarna i Grekland skulle se ut om de genomfördes i Finland. Samtidigt är HS kanske den finländska tidning som på ledarplats kraftigast kritiserat den grekiska regeringen för att inte gå med på de ”reformer” som de övriga euroländerna kräver.

(Det är intressant hur begreppet ”reform” de senaste åren genomgått en betydelseförskjutning. Vi minns hur legendariska finansministern Iiro Viinanen för drygt två decennier sedan fördömde alla reformer därför att de kostar. Numera är reformer det samma som nedskärningar och åtstramning)

Vad har då eurokrisen och uttryckligen Greklands situation att göra med socialdemokratins kris, som efter den senaste gallupen åter blivit ett samtalsämne i Finland? På det sättet att den åtstramning som nu påtvingas Grekland har en ideologisk motivering. Ideologin heter nyliberalism och de europeiska socialdemokraterna har i hög grad tagit den till sig. Ändå har många ekonomiska experter (som måhända företräder en annan ideologi) visat hur skadliga följderna är, till exempel Nobelpristagaren Amartya Sen, som i en artikel i New Statesman jämför behandlingen av Grekland med Versailles-fördragets katastrofala följder efter första världskriget.

Typiskt för den nyliberala inställningen är Handelsbankens chefsekonom Tiina Helenius uttalande i Hbl 23.6: Om ekonomin skall vända krävs fortsatt hård bantningskur och det är raka motsatsen till vad man (Syriza-partiet) lovat sina väljare. Det centrala i nyliberalismen, som varit nästan allenarådande inom EU de senaste decennierna, är dogmatisk åtstramning och avreglering oberoende av konjunkturerna och så lite stat som möjligt. Motsatsen till nyliberalism är socialliberalism eller keynesianism.

Angela Merkels Tyskland har ansetts vara den främsta företrädaren för åtstramningslinjen i EU. I hennes regering sitter också socialdemokraterna utan att protestera. Finland har hela tiden följt Tysklands linje, också då socialdemokraterna innehade finansministerposten i den förra regeringen. Och eurogruppens ordförande är Jeroen Dijsselbloem, nederländsk socialdemokrat.

eurokrisen, Grekland, nyliberalism, SDP