Makthunden

De Gröna, Socialdemokraterna, Timo Soini och Stefan Wallin har redan satt igång det öppna presidentspelet inför valet 2012. Andra partier har säkert gjort det mer eller mindre i det fördolda.

Svenska folkpartiets ordförande Stefan Wallin väckte uppmärksamhet, då han i några tidningar 17.7 deklarerade att SFP skall ställa upp en egen kandidat och att han redan har ett namn i åtanke. Det är intressant att tidningarna inte märkte att Wallin kom med samma besked redan fyra dagar innan: i sin blogg den 13.7. Skillnaden var att han då sade att han har två namn i tankarna. Nu har han bara ett namn (enligt Hbl 18.7). Kanske den ena redan hunnit tacka nej.

De flesta tycks tippa att den person Wallin tänker på är minoritetsombudsmannen Eva Biaudet. Biaudet själv säger att hon inte ”formellt” ombetts ställa upp. Informella diskussioner har alltså förts. Och hon har inte tackat nej.

I sin blogg säger Wallin också att de två han då hade i tankarna har ”möjlighet till samma skräll som Elisabeth Rehn år 1994”.

De små partierna har inte lärt sig att de i regel får en röstandel som motsvarar en tredjedel av röstandelen i riksdagsval, om de ställer upp en egen kandidat. Så har så gott som varje gång skett i alla de tre val som ordnats efter övergången till direktval i två omgångar. De enda undantagen är just Elisabeth Rehn i 1994 och 2000 års val samt i viss mån Timo Soini 2006. Soini var då en stjärna i uppåtgående och hans röstandel i presidentvalet var ändå lägre än i riksdagsvalet året därpå.

En partiledare måste ju tro att en kandidat som det egna partiet ställer upp är så lysande att han/hon kan upprepa Elisabeth Rehns bravad. Men i nio fall av tio misslyckas det. Vilken nytta hade SFP av de 1,61 procent av rösterna man fick med en egen kandidat senast?

Väljarna är inte dummare än att de vill påverka valets utgång och då väljer de i första omgången den bästa av dem som beräknas ha chans att nå den andra omgången. Den tendensen har blivit alltmer markant i de senaste presidentvalen att man inte nödvändigtvis röstar på den som man gillar bäst, om den kandidaten inte anses ha någon chans. Det kan väljarna inte klandras för.

presidentval