Det blir ingenting av den lagändring, som föranleddes av fallen Fadayel och Antonova. Den slutsatsen kan man dra av två artiklar i dagens Helsingin Sanomat. På ledarplats konstaterar tidningen att inrikesministeriets förslag skulle dela in invandrarna i två kategorier: de invandrare som kommunerna skulle ta hand om och de som de anhöriga skulle svara för. Det är ohållbart.
På nyhetsplats konstaterar samlingspartiets Ben Zyskowicz att hans parti inte kommer att godkänna ändringen. Därmed förfaller den.
Redan den nuvarande lagen hade gett Migrationsverket möjlighet att låta de två far- eller mormödrarna Fadayel och Antonova stanna i landet. Både Helsingin Sanomat och Zyskowicz konstaterar att Inrikesministeriet också har rätt att ge riktlinjer om en lindrigare tolkning av lagen. Jag utgår från att HS och Zyskowicz känner till lagen.
Redan i ett tidigt skede slog inrikesminister Astrid Thors (SFP) ifrån sig och menade att en minister inte kan ingripa i enskilda fall, det skulle vara ministerstyre. Nej, i enskilda fall kan hon inte ingripa, men däremot kan hon uttala sig och ge direktiv på ett allmänt plan. Jag funderade då på att skriva en kolumn och kritisera Thors för det här men jag avstod därför att hon vid samma tid utsattes för mordhot.
Termen ministerstyre brukar inte användas hos oss. I Sverige är ministerstyre förbjudet i grundlagen. Men förbudet har också kritiserats för att det inte ger möjlighet att utkräva politiskt ansvar. Migrationsverket i Finland är ingen domstol, som skall garanteras oberoende. Verket fattar sina beslut på basis av bedömningar, som till sin karaktär är mer eller mindre politiska och för vilka politiskt ansvar borde kunna utkrävas.
Efter Högsta förvaltningsdomstolens beslut i mars, då både Fadayels och Antonovas ansökningar förkastades, lovade statsminister Matti Vanhanen (C) en snabb lagändring. Och den högsta polismyndigheten lovade skjuta fram avvisningarna för att ge lagstiftarna tid. Men då ingenting hände på över två månader konstaterade polisen att man inte kan vänta längre.
Politikerna lyckades trots löften inte utnyttja den tilläggstid som polisen gett. Det är betecknande att inrikesministeriet alltså minister Thors tillsatte sin utredning av lagändringen först 26 maj dvs då polisen meddelat att avvisningarna verkställs.
Jag har länge förvånat mig över hur den finlandssvenska pressen behandlar minister Thors med silkesvantar.
2 kommentarer
Här bloggar
Bjarne Nitovuori är pensionerad Hbl-journalist. Var politisk journalist i drygt 20 år med några korta gästspel på ledarredaktionen. Har följt med politik ungefär sedan 13-års ålder då Kekkonen för första gången valdes till president 1956. Har numera en mer kritisk syn på politiken än som politisk journalist.
Utgångspunkten för er icke-publicerade kritik av Thors skulle alltså gälla mormödrarna – ni anser att det borde ha hittats en väg för att mormödrarna skulle ha fått stanna och att Thors borde forcerat denna väg? Pressen borde ha pressat Thors, som nu inte föll för trycket att göra förhastade aktioner och som inte heller lovade stort som pajasen Matti Vanhanen. Heder åt Thors för detta, kanske hon anser att lagen tolkats riktigt rätt. Det som den finlandssvenska pressen däremot kunde göra är att kritisera presidentens och vissa tjänstemäns agerande i fråga – har kan vi prata om lobbying på högsta nivå.
Heder åt Nitovuori för att han vågar sig på sakliga analyser i invandrarfrågan.