Bjarne Nitovuori bloggar om politik

Okategoriserad

Valsystemet

25 feb , 2011, 09.41 Bjarne Nitovuori

 

En länge beredd ändring av vallagen är som bäst föremål för avgörande behandling. Striden gäller nu om tröskeln för att ett parti får representation i riksdagen skall vara två eller tre procent av rösterna i hela landet.

Det finns inget behov av en tröskel. Framför allt hindrar det nya partier att träda in på den parlamentariska arenan. Alla nya partier är små i början, också Sannfinländarna och De Gröna. Och i vårt unkna politiska system vore det bra med nya partier. Det som nämnts som motiv för tröskeln – att man vill motverka en splittring av det politiska fältet – är ett skenargument. Vår politiska närhistoria ger inget belägg för att småpartier med några futtiga mandat hindrar bildandet av funktionsdugliga majoritetsregeringar. Det egentliga motivet är att de etablerade partierna vill hindra tillkomsten av nya partier för att kompensera för de små mandatförluster de lider om proportionaliteten i mandatfördelningen förbättras.

Men det är naturligtvis bättre om det blir två procent och inte tre. Jag har svårt att tro att det går igenom. Min tippning är att Svenska riksdagsgruppen faller till föga och röstar för regeringens ursprungliga förslag om tre procent. SFP hade chansen att stoppa röstspärren under regeringens behandling, eftersom regeringsprogrammet förutsatte ett enhälligt förslag.

Enda möjligheten att få detta dåliga förslag fällt är att Socialdemokraterna i regeringsförhandlingarna driver igenom en sådan lösning (detta är ingen uppmaning att rösta på Socialdemokraterna). Som galluparna nu ser ut är det sannolikt att Socialdemokraterna inte ens är med i nästa regering.

Det är annars ett steg i rätt riktning om partiernas röstetal i hela landet blir utslagsgivande för mandatfördelningen i riksdagen. Regeringen har dock gått in för att förverkliga detta på ett sätt som gör systemet krångligt och ogenomskinligt. Det är därför att man benhårt vill hålla fast vid att samtidigt maximera den politiska och den regionala proportionaliteten, vilket är en omöjlighet. I de flesta andra länder är både den politiska och den regionala proportionaliteten svagare än hos oss utan att de för den skull kan kallas odemokratiska.

Lagförslaget kallas ibland av någon anledning Lex Cronberg därför att det sägs ha tillkommit för att korrigera missförhållandet att De Grönas dåvarande ordförande Tarja Cronberg inte blev invald trots nästan 8 000 röster och trots att hennes parti fick 11,7 procent i Norra Karelens valkrets. Det sägs ha berott på att en alltför hög ”dold” rösttröskel i Norra Karelen.

Då menas med rösttröskeln den procentuella andelen. I debatten jämför man rösttrösklarna i olika valkretsar och hävdar att det är orättvist att ett parti i Nyland kommer in med bara 3 procent medan det i Norra Karelen behövs 14 procent. De Gröna samlade 9 955 röster i Norra Karelen. Om ett parti får bara ca 10 000 röster i Nyland får det inte heller någon invald. Det är väl rättvist om alla väljare oberoende av valkrets skall vara likvärdiga. Det orättvisa är att det i små valkretsar är nästan omöjligt för ett litet parti att få någon invald. Landsbygdspartiet lyckades dock i tiden få in riksdagsledamöter från Norra Karelen.

Justitieminister Tuija Brax (De Gröna) hävdade vid presentationen av regeringens förslag att det nya systemet medför att inga röster går till spillo och tänkte då närmast på sitt eget partis nästan 10 000 röster i Norra Karelen. Fortfarande kommer dock röster att gå till spillo i det föreslagna systemet, i synnerhet om röstspärren införs.

,

Om Bloggaren

Bjarne Nitovuori är pensionerad Hbl-journalist. Var politisk journalist i drygt 20 år med några korta gästspel på ledarredaktionen. Har följt med politik ungefär sedan 13-års ålder då Kekkonen för första gången valdes till president 1956. Har numera en mer kritisk syn på politiken än som politisk journalist.
februari 2011
M T O T F L S
« jan   mar »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28  

Kategorier

Kommenteringen är stängd.