Makthunden

Statsminister Mari Kiviniemis (C) första stora misstag var att i debatten om EU:s ekonomi beskylla oppositionen för ofosterländskhet. Hennes andra stora misstag var att inte genast återta beskyllningen. Genom att hävda att hon ”som österbottning” kommer sig för att säga saker alltför ärligt gjorde hon bara saken värre.

Termen ”ofosterländsk” är egentligen ett okvädinsord.  I vår historia har det uppfattats som förvånansvärt viktigt att bli betraktad som fosterländsk. Många uppfattar det som sårande att betecknas som ofosterländsk. Själv skulle jag knappast ta åt mig av en sådan beskyllning. Beroende på vem som uttalar den kunde jag uppfatta epitetet som en ära.

Vid Vasa Nations årsfest i februari 1967 höll jag ”talet till fosterlandet och hembygden” och menade att begreppet fosterland inte betyder något för mig. I dag skulle jag kanske inte vara särskilt stolt över talet. Efter mig talade ordföranden för Vasa stadsfullmäktige T.E. Teir och sade att han kommer med en hälsning från hembygden ”för den har ännu inte avskaffats”. Med det tog han hem poängen.

Av en händelse höll president Urho Kekkonen tre veckor tidigare ett av sina berömda tal vid den nordösterbottniska nationen PPO:s årsfest i samma sal, Ostrobotnias festsal. Talet väckte uppmärksamhet för att presidenten där förklarade att fosterlandet för kommunisterna är lika kärt som för andra finländare. Socialdemokraterna hade accepterats som fosterländska redan år 1937.

Begreppet fosterländskhet används alltså som mått för medborgares eller gruppers rätt att på lika villkor delta i beslutsfattandet. Man kunde använda en exaktare term.

Tvisten i riksdagen gällde om det är möjligt att  i Finland öppet diskutera frågor som avgörs i Europeiska unionen eller om det med tanke på Finlands nationella intressen (för att inte avslöja Finlands förhandlingspositioner) bör ske bakom lyckta dörrar. Det är problematiskt därför att den här behandlingsordningen gör det omöjligt att föra en medborgardebatt. Det är en av de saker som gjort att EU-medlemskapet inneburit ett bakslag för demokratin.

Många av de frågor som tidigare avgjordes i riksdagen i en för alla öppen behandling avgörs nu på EU-nivån i en allt annat än öppen process. I Finland kommer de här frågorna upp i riksdagens stora utskott i slutna möten, vars diskussioner och beslut utskottsmedlemmarna dock inte får berätta om. Det hävdas att sättet att behandla EU-frågorna i Finland är den mest demokratiska och öppna. I många andra länders parlament är situationen mycket värre. Det säger något om hur stort EU:s demokratiunderskott är.

EU, fosterländskhet