Makthunden

Miljöjournalisten Jami Jokinen på Länsi-Suomi förvånar sig i senaste nummer av Journalistförbundets tidning Journalisten över mediernas rapportering om katastrofen i Japan. ”Det är obegripligt hur fullständigt nedkylningen av ett kärnkraftverk i de finländska medierna täckte över uppföljningen av tsunamin, som krävde 10 000 offer”, skriver han och tillägger att orsaken är att det i Finland inte förekommer tsunami, däremot nog kärnkraftverk. Dessutom var nyhetsdramatiken en helt annan i fråga om kärnkraftverket.

Själv förhåller jag mig med min anspråkslösa sakkunskap i ärendet skeptisk till kärnkraften och om en folkomröstning skulle ordnas skulle jag sannolikt rösta nej.

Om journalistiken kring den japanska katastrofen är obalanserad så är politiken kring kärnkraften ännu märkligare. Jag har tidigare skrivit om det obegripliga i att kärnkraften görs till en så kallad samvetsfråga till skillnad från den politik som ökar klyftorna i samhället. Lika obegripligt är det att partierna och politikerna bara behöver svara på frågan: Är ni för eller emot en utbyggnad av kärnkraften?

De som motsätter sig kärnkraften gör det bland annat på grund av de dramatiska följderna av en olycka samt för att avfallsfrågan inte lösts på ett tillfredsställande sätt. Men om detta gäller de nya kärnkraftverken borde detta i rimlighetens namn i ännu högre grad de redan fungerande kärnkraftverken. Men jag har inte sett att något parti på sitt program skulle ha en avveckling av de fungerande kärnkraftverken. Möjligen har De Gröna det, men inför det här valet har de inte propagerat för det.

De Gröna har förresten prövat på tre olika metoder för att motsätta sig kärnkraften. Före 2003 års riksdagsval lämnade de regeringen, sedan riksdagen godkänt ett nytt kärnkraftverk. Mera logiskt hade varit att lämna riksdagen eftersom de protesterade mot riksdagens beslut. Naturligtvis borde de ha lämnat regeringen redan därförinnan, då regeringen fattade sitt positiva beslut.

I den nuvarande regeringen inträdde De Gröna trots att regeringsprogrammet innehåller en passus om att ”ingen utsläppsfri, utsläppssnål eller med tanke på utsläpp neutral, hållbar och i fråga om kostnadsstruktur lönsam produktionsform, inte heller kärnkraft, får uteslutas…” Det var en klar signal om att regeringen förespråkar mera kärnkraft. De Gröna gick inte ur regeringen, då den beslutade om de två nya reaktorerna, inte heller då riksdagen godkände besluten.

Nu har De Gröna intagit en tredje ståndpunkt. De kräver att nästa regering uttryckligen tar avstånd från en utbyggnad av kärnkraften. Det ger kanske mera röster, men knappast framgång i själva saken.