Makthunden

En tanke med att grundlagsändringar skall godkännas av två riksdagar är att medborgarna skall kunna ta ställning till dem i ett val däremellan. Någon debatt har dock inte i samband med den pågående kampanjen förekommit om de grundlagsändringar, som riksdagen nyligen godkände. I de kandidattest (sammanlagt sju stycken) som jag varit inne på finns ingen fråga om de aktuella reformerna.

Det gäller alltså den grundlagsreform, som innebär att riksdagen avgör en utrikespolitisk tvistefråga mellan presidenten och regeringen, att Finlands EU-medlemskap uttryckligen nämns i lagtexten samt att 50 000 medborgare ges möjlighet att ålägga riksdagen att behandla en lagstiftningsfråga. Genom en annan separat lag av grundlagskaraktär ändras valsystemet så att mandatfördelningen mellan partierna bestäms utgående från det sammanlagda röstetalet i hela landet (utom Åland) samt införs en röstspärr på tre procent.

I den nya riksdagen krävs två tredjedelars majoritet för båda lagarna. Om den förstnåmnda lagen uppnådde regeringen en kompromiss med socialdemokraterna och det är mycket sannolikt att den går igenom. Däremot är det mindre säkert att ändringen av valsystemet går igenom. Då så initierade bedömare som Björn Månsson och Unto Hämäläinen låtit förstå att reformen förfaller i nästa riksdag är det bäst att tro att så sker.

De tre stora vill ogärna att mandatfördelningen baserar sig på hela landets röstetal för det gynnar bara medelstora och små partier och de stora skulle förlora mandat. Mandatförlusterna skulle inte som det ser ut kompenseras genom den gallring som röstspärren skulle medföra, eftersom inget parti just nu ligger särskilt nära tre procent. Socialdemokraterna har kamouflerat sitt motstånd med att det föreslagna systemet är för komplicerat. Centern och Samlingspartiet hittar säkert på motiv för att i den nya riksdagen ändra åsikt, om de finner behovet tillräckligt starkt.

En liten detalj, som ännu inte beaktats i den finlandssvenska debatten, är vad det betyder för Svenska folkpartiet. Om reformen går igenom tvingas SFP aktivare än förr organisera sig utanför Svenskfinland för att kunna samla alla potentiella röster i hela landet. Om jag räknat rätt fick SFP ca 3 000 röster i de rent finska valkretsarna i EU-valet 2009. Det kan ha betydelse för ett mandat hit eller dit.

Inom partiet har man tydligen redan upptäckt detta. Redan i det här valet har SFP kandidater i ett par finska valkretsar och partisekreteraren Johan Johansson har låtit förstå att man i följande val planerar att ställa upp kandidater i alla valkretsar.

grundlagen, valsystemet