Makthunden

Riksdagen röstar om regeringen Kiviniemis förtroende, nästan en månad efter att regeringen inlämnat sin avskedsansökan. Så absurd kan finländsk politik ibland vara.

I själva verket handlar omröstningen om stödpaketet till Portugal, inte om regeringen. I de klämförslag, som framfördes i gårdagens riksdagsdebatt, sägs ingenting om förtroendet för regeringen. Om riksdagen skulle säga nej till stödpaketet, skulle en normal parlamentarisk regering uppfatta det som ett misstroendevotum och avgå. Men nu har regeringen alltså redan avgått.

Finland har nu varit utan parlamentarisk regering längre än någonsin sedan 1987.  Inte att undra på att många redan drar paralleller till Kekkonens tid, då det var normalt att regeringsförhandlingarna drog ut på tiden. På sina håll har man också framkastat möjligheten att en minoritetsregering skulle bildas. I Helsingin Sanomat har det hävdats att en sådan är omöjlig i vårt nuvarande system, där statsministern väljs av riksdagen och den nya regeringen genast skall genomgå en förtroendeomröstning i riksdagen.

Naturligtvis är en minoritetsregering helt möjlig också enligt den nuvarande grundlagen. Den nya statsministern behöver bara över hälften av de avgivna rösterna, inte över hälften av alla riksdagsledamöter. Och om man blir tvungen att ty sig till en tredje omröstning (då de två första inte gett resultat), behövs inte ens hälften av rösterna, utan den som fått flest röster blir vald. Och i förtroendeomröstningen är det också möjligt att rösta blankt.

Då professor Timo Soikkanen i Helsingin Sanomat (19.5) hävdar att en minoritetsregering är omöjlig därför att den genast kan röstas omkull, bör det påpekas att så var fallet också under Kekkonens tid. Ändå hade vi flera minoritetsregeringar på den tiden. De satt kvar därför att de som avsåg att fälla en regering förväntades presentera en alternativ regeringsbas. Det gäller också nu, om det mot förmodan blir en minoritetsregering.

Den svenske statsvetaren Olof Ruin har till och med rekommenderat en minoritetsregering hos oss hellre än den sexpartiregering, som nu planeras. En regering med så många partier är för bred. Den är ständigt invecklad i förhandlingar mellan partierna, menar han. Men är det värre än att en minoritetsregering ständigt tvingas förhandla med oppositionspartier eller eventuella stödpartier för att få igenom sina lagförslag?

Det kan påpekas att det är vanligare med minoritets- än majoritetsregeringar i våra nordiska grannländer. Både Sverige och Danmark har minoritetsregeringar som bäst. Norge har ovanligt nog haft en majoritetsregering sedan 2005.

förtroendeomröstning, regeringsbildning