Allt flera ekonomiska experter (senast bland andra nobelpristagaren Joseph Stiglitz ) anser att det enda hoppet för euron är att Europeiska centralbanken (ECB) aktivt går in för att stöda de utsatta euroländerna. I praktiken innebär det att ECB sätter i gång sedelpressarna.
Tyskland säger nej. Jag antar att också Finland gör det, även om jag inte sett eller hört någon journalist fråga statsminister Jyrki Katainen (Saml) eller finansminister Jutta Urpilainen (SDP) om saken.
Tyskland och Finland säger också nej till förslaget om euroobligationer. Ledande finländska politiker hävdar att det är klokt av Finland att hålla sig så nära Tyskland som möjligt.
Jag kan inte låta bli att dra en parallell till andra världskriget. Parallellen bör inte tas på allvar. Jag vill på inget sätt jämföra dagens Tyskland med Nazi-Tyskland. Tyskland har i motsats till Ryssland gjort upp med sitt förflutna.
Men under andra världskriget var vi Tysklands vapenbröder tills vårt lands ledning insåg att vi dras med i djupet tillsammans med Tyskland om vi inte lösgör oss i tid.
Nu anser allt flera att euron går mot sin undergång, om inte Tyskland snart ändrar linje.
Efter världskriget inleddes en krigsansvarighetsprocess mot de finländska ledare, som ansågs ha fört in Finland i kriget på Tysklands sida. Nu bedriver Paavo Väyrynen en process mot dem som förde in Finland i eurozonen.