Makthunden

I den gallup som Yle publicerade i torsdags var den största nyheten vid sidan av att Sauli Niinistös (Saml) väljarstöd sjunkit med 9 procentenheter att andelen osäkra väljare stigit från 15 till 25 procent. I dag publicerade Helsingin Sanomat en opinionsmätning, enligt vilken Niinistös popularitet tvärtom ökat och de osäkras andel minskat.

Helsingin Sanomat brydde sig inte om att analysera vad så stora skillnader i resultaten från ungefär samma tid kan bero på. I varje fall kan man med fog ifrågasätta opinionsmätningarnas tillförlitlighet.

Många bedömare väntar sig på basis av erfarenheterna från de tre tidigare direktvalen att gallupsiffrorna börjar röra på sig i december. Då börjar det bli klart vilka kandidater som har möjlighet att nå andra omgången. Ännu har man inte sett några tecken på en sådan rörelse.

Alla de direktval vi hittills haft har visat att väljarna inte är särskilt partitrogna i den första omgången. Men det finns olika teorier om vad det beror på. Enligt en del uttolkare är det fråga om en så kallad bandwagon-effekt, att väljarna tenderar att hoppa på vinnarens vagn dvs stöda en kandidat som man tror blir vinnare.

Bandwagon-effekten gäller väl främst situationer där man offentligt deklarerar sitt stöd för den troliga vinnaren och då räknar med att vinna fördelar. Jag tror inte riktigt att den gäller ett val, där röstningen är hemlig.

Snarare är det fråga om så kallat taktiskt röstande. Enkelt uttryckkt resonerar många väljare så att en röst på den bästa kandidaten är bortkastad, då han/hon ändå inte har någon chans. Och galluparna just före första omgången visar om den egna kandidaten har någon chans att nå andra omgången. Hellre försöker man då påverka kampen om vem som når den andra omgången genom att rösta på en kandidat med reella chanser.

presidentval