Makthunden

I andra europeiska länder hade miljöministern redan avgått, hävdar professorn i miljörätt Vesa Majamaa (Helsingin Sanomat 9.11) och avser miljöminister Ville Niinistös (Grön) agerande i fallet Talvivaara. I spalten bredvid i samma tidning konstaterar Miljöministeriets lagstiftningsdirektör Riitta Rönni att NTM-centralen (närings-, trafik- och miljöcentralen) är den myndighet som har befogenhet att fatta beslut i ärendet och att den befogenheten i ett enskilt fall inte kan överföras till ministeriet.

Det skulle alltså vara fråga om ministerstyre, om ministeriet (och ministern) skulle ingripa i fallet. Ministerstyre innebär att en minister försöker påverka hur en underlydande myndighet tillämpar en lag i ett enskilt ärende.

I Sverige är ministerstyre uttryckligen förbjudet i regeringsformen. Då man googlar på nätet får man den uppfattningen att samma princip gäller också i Finland, som en följd av den gemensamma rättstraditionen från svenska tiden. Men någon sådan regel hittar jag inte i Finlands grundlag.

Argumentet om ministerstyre har hos oss använts också när det gäller avvisningen av flyktingar. Senast har inrikesminister Päivi Räsänen (KD),  då hon stått handfallen inför de hungerstrejkande afghanerna, hänvisat till att besluten om enskilda asylansökningar fattas av Migrationsverket och att besluten inte är politiska. Samma argumentation användes i fallen med de utvisningshotade far- och mormödrarna för några år sedan.

Att ge en förvaltningsmyndighet, i det här fallet Migrationsverket  (som inte är en domstol), beslutanderätten är ett för politikerna behändigt sätt att avhända sig det politiska ansvaret. Avgörande för Migrationsverkets beslut om de två afghanerna är dess bedömning av läget i Afghanistan. Det är i sista hand en politisk bedömning. Men ingen bär det politiska ansvaret för besluten.

Också i Sverige har förbudet mot ministerstyre kritiserats för att det gör det svårare att utkräva politiskt ansvar.

I fallet Talvivaara bär minister Niinistö det politiska ansvaret åtminstone för att miljöförvaltningen är för svag och NTM-centralen inte har tillräckligt med sakkunskap och resurser. Han kan inte skylla på de tidigare regeringarna. Han kan kräva en förstärkning av miljöförvaltningen och sedan avgå om han inte får gehör för kravet i regeringen.

invandrare, ministerstyre, politiskt ansvar, Talvivaara