Makthunden

Riksdagens lagutskott beslöt idag med rösterna 9-8 att motionen om könsneutrala äktenskap inte tas till behandling.

Lagutskottet fick alltså till slut rösta om saken. Det är ett framsteg för i normala fall hade saken förfallit utan någon som helst behandling. Såsom riksdaghens förre biträdande generalsekreterare Jouni Vainio skrev i riksdagshistoriken från år 2007 är det utskottets sekreterare som tillsammans med utskottets ordförande beslutar om ett ärende tas upp till behandling eller ej. Regeringens propositioner har förtur. Och av motionerna kan bara de som har undertecknats av minst hundra riksdagsledamöter räkna med att komma upp till behandling.

Få tycks se det betänkliga i den här regeln. Alla motioner borde i princip oberoende av antalet underskrifter tas till behandling. Det borde vara riksdagens plenum, inte ett utskott med oftast bara 17 medlemmar, som avgör en lags öde. Sakerna borde avgöras i en rejäl omröstning. Insamling av namnunderskrifter är ingen omröstning.

Det är möjligt att riksdagens arbete skulle bli omöjligt om alla motioner måste behandlas. Men ett minimikrav vore att man i så fall åtminstone skulle rösta om saken, såsom nu skett i det aktuella fallet.

Litet mera demokratiskt vore det om hela riksdagen skulle rösta om huruvida en motion skall tas till behandling eller ej, till exempel i samband med beslutet om till vilket utskott motionen skall skickas. Det tar inte många sekunder. På samma sätt röstar riksdagen om de enskilda riksdagsledamöternas ändringsförslag till budgeten. Omröstningarna leder i regel ingenvart, eftersom regeringens förslag så gott som alltid vinner, men varje omröstning klaras av på några sekunder.

könsneutrala äktenskap, riksdagsmotioner