När man frågar och inte får något svar börjar man undra om man alls begripit något. Det gäller alltså den mångomtalade social- och hälsvårdsreformen, som på svenska borde förkortas SOHÄ, inte SOTE.
I den senaste modellen av den så kallade Orpo-arbetsgruppen heter det att kommuner med över 20 000 invånare har RÄTT att ordna hälsovård. Jag som trodde att kommunerna har SKYLDIGHET att ordna hälsovård. Rätten att få hälsovård tillkommer invånarna enligt paragraf 19 i grundlagen. När jag undrat (bland annat i Facebook) hur det kommer sig att kommunernas rätt nu blivit det centrala i reformen har jag inte fått något svar. Kanske frågan är ovidkommande.
Sällan har jag varit så ense med Hbl-kolumnisten Paul Lillrank som då han i sin kolumn 13.4 konstaterar att ”debatten om befolkningsunderlaget ser patienterna som boskap” och att ”ingen lyfter fram patienternas perspektiv”.
Nu har SOHÄ också gjorts till en grundlagsfråga. Om man går in för modellen med husbonde- och slavkommuner strider det antagligen mot grundlagen, om husbondekommunernas invånare har större inflytande än slavkommunernas invånare på hur hälsovården organiseras.
Annars är jag skeptisk till det sätt på vilket en del grundlagsexperter tagit fram den kommunala självstyrelsen i sammanhanget. Grundlagen talar om kommuninvånarnas inte kommunernas självstyre. Som lekman tolkar jag det ordagrant. Det betyder att invånarna har rätt att bestämma om de angelägenheter som hör till kommunerna. Däremot är till exempel kommuneras existens inom sina nuvarande gränser inte grundlagstryggad. Inte heller är kommunernas uppgifter fastställda i grundlagen.
Social- och hälsovårdsreformen borde frikopplas från kommunreformen. Det kunde ske så att de här uppgifterna överförs till landskapen, vars organ skulle väljas i allmänna val såsom i landstingen i Sverige. De nuvarande kommunbaserade landskapen är mindre demokratiska.
Det betänkliga med den planerade kommunreformen är förutom att man med våld skall ha kommunerna att sköta hälsovården också att man i sammanhanget inte alls talar om närdemokratin. En beaktansvärd idé kom förre biträdande stadsdirektören Pekka Korpinen med nyligen då han föreslog att Helsingfors och andra kommuner i huvudstadsregionen i samband med metropolförvaltningen spjälks upp i mindre enheter.