Makthunden

Den så kallade sote-reformen (reformen av social- och hälsovårdsförvaltningen) är ”problematisk” eller ”utmanande”  (det finska modeordet ”haasteellinen”) ur grundlagens synvinkel, heter det. Och då menar man att den kanske strider mot den grundlagstryggade kommunala självstyrelsen.

Det irriterande och ur debattsynvinkel ofruktbara är att ingen säger ut exakt och konkret vad som är grundlagsvidrigt.

Till och med grundlagsexperter som professor Kaarlo Tuori använder begrepp som ”kommunernas självstyrelse” fastän något sådant inte finns i grundlagen. Paragraf 121 i grundlagen talar om ”självstyrelse för kommunens invånare”, inte för kommunen. Som lekman tolkar jag det här så att kommunerna inte själva får bestämma om sina uppgifter eller om sina gränser, i synnerhet som det i samma paragraf konstateras att ”bestämmelser om de allmänna grunderna för kommunernas förvaltning och om uppgifter som åläggs kommunerna utfärdas genom lag”, alltså inte i grundlagsordning.

I följande paragraf (122) heter det att ”bestämmelser om grunderna för kommunindelning utfärdas genom lag”.

Om den kommunala självstyrelsen uttryckligen betyder kommuninvånarnas självstyrelse kan jag förstå att den föreslagna sote-reformen är grundlagsstridig om den innebär att invånarna i de mindre kommunerna har mindre inflytande än invånarna i de så kallade ansvarskommunerna, som utgörs av landskapens centra.

Det skulle då främst strida mot paragraf 6 (om jämlikheten) i grundlagen men möjligen också mot den lag som ålagt kommunerna att sköta social- och hälsovården, då en del kommuner ges mindre möjligheter att göra det än andra. Jag är dock osäker på om det sistnämnda är en grundlagsfråga.

Jag hoppas att grundlagsexperterna och ministrarna (Tuori, Henriksson, Koskinen m.fl som här sett en utmaning) så småningom skulle tala i klartext i den här frågan, utan att invänta riksdagens grundlagsutskotts utlåtande.

grundlagen, kommunreformen, social- och hälsovård