Om man får sätta sin tilltro till medierna debatterade riksdagen i går Nato, inte så mycket Ukraina.
Jag följde inte med debatten, inte heller gårdagens tv-debatt om säkerhetspolitiken. Jag är på förhand allergisk mot debatter som går ut på att att bekräfta redan fattade ståndpunkter, om det sedan gäller Guggenheim, kärnkraft eller Nato.
Jag vet därför inte om debatten eventuellt gav svar på följande frågor:
1) Natoförespråkarna säger alldeles riktigt att ett medlemskap inte förpliktar Finland att delta i avlägsna krig. Varje land beslutar suveränt om sin medverkan. Men betyder det inte omvänt att Finland inte heller automatiskt kan räkna med de övriga medlemsländernas solidaritet om vi blir angripna?
Den här osäkerheten är väl en av orsakerna till att Estland nu vill ha Natostyrkor stationerade i de baltiska länderna. Artikel 5 i Natostadgan räcker alltså inte för att de skall känna sig trygga.
2) Vad betyder den så kallade Natooptionen? Termen option syftar på något som man har rätt att köpa eller sälja till ett visst pris. Tillämpad på Natofrågan skulle optionen alltså innebära att Finland genom en tyst eller öppen överenskommelse har rätt att ansluta sig till Nato när man så önskar. Men det stämmer inte. Finland har när som helst rätt att ansöka om medlemskap och någon option för det behövs inte. Och medlemskapet skall godkännas av samtliga Natoländer, vilket de på förhand inte utfäst sig att göra. Natooptionen betyder alltså ingenting. Men vilken funktion har termen i debatten?
3) Vad betyder ett finländskt Natomedlemskap? Nyckeln är Ryssland. Enligt förespråkarna avskräcker ett medlemskap Ryssland från att angripa oss. Enligt motståndarna försämrar det relationerna till Ryssland och gör tvärtom Finland till ett anfallsmål vid en konflikt mellan Ryssland och väst.