Då man tar del av medierapporteringen om det nya Europaparlamentet, som nu inlett sin verksamhet, skulle man tro att parlamentet är en arena för att driva nationella intressen. Det som intresserar är hur inflytelsefulla poster finländarna får och hur de på det sättet kan driva finska intressen.
Det är ändå genom de europeiska partierna som också de finländska ledamöterna kan påverka. Och sällan är det finska nationella intressen som då står på spel utan gemensamma europeiska intressen och frågor där åsikterna skär sig ideologiskt, inte enligt nationella gränser.
Det har sagts att de nationalistiska, populistiska och antieuropeiska partiernas framgång leder till ett slags stor koalition mellan de två största europeiska partierna – EPP och S&D – också i europeisk politik. För det första bildas det ingen regering i EU och där finns ingen uppdelning i regerings- och oppositionspartier. För det andra är det inget nytt. I det förra Europaparlamentet skedde ca 70 procent av lagstiftningen genom överenskommelser mellan de två stora.
Jag har tidigare uttryckt mitt missnöje med att medierna med Helsingin Sanomat och Yle i spetsen betecknar ovannämnda nationalistiska och populistiska partier som ”EU-kritiska”. Jag har också invändningar mot hur en del andra partier benämns.
EPP är Europeiska folkpartiet, takorganisation för de partier som åtminstone tidigare kallades konservativa, och dit Samlingspartiet i Finland hör. Nu har Helsingin Sanomat gått in för att kalla den här gruppen center-höger och har reserverat termen ”konservativ” för ECR (Europeiska konservativa och reformister), dit bland andra de brittiska konservativa och Sannfinländarna hör. Det är en misslyckad terminologi. Jag skulle hellre föreslå att man om EPP använder till exempel ordet ”moderatkonservativa” och om ECR ”högerkonservativa” eller ”nationalkonservativa”.
Det enda EPP-partiet med ordet ”konservativ” i sitt namn är väl numera danska ”Det konservativa folkeparti”. Däremot är flera av medlemspartierna ”kristdemokratiska” och en del europeiska medier använder den benämningen för hela gruppen. Liksom alla andra europeiska partier utgör EPP en brokig skara. Det är antagligen för att trygga sin ställning som största parti som EPP inte uteslutit ungerska Fidesz och italienska Forza Italia (Berlusconis parti). De skulle platsa bättre tillsammans med Sannfinländarna i ECR.
S&D står för de socialistiska och socialdemokratiska partierna och benämningarna ”socialisterna” är ”socialdemokraterna” är korrekta. Däremot är termen ”center-vänster”, som en del använder, lika otymplig som ”center-höger”.