Av rapporteringen från utfrågningarna av kommissionärskandidaterna i EU-parlamentets utskott kunde man lätt få uppfattningen att parlamentet godkänner de enskilda kandidaterna och att den finländska kandidaten Jyrki Katainen nu fått grönt ljus.
I själva verket utses kommissionärerna av rådet, som representerar medlemsstaternas regeringar, och hela kommissionen godkänns eller förkastas av EU-parlamentet. Då ett parlamentsutskott efter omröstning förklarar att en enskild kandidat inte fyller måttet innebär det bara att kommissionsordföranden och rådet uppmanas byta ut kandidaten, annars kan parlamentet förkasta hela den föreslagna kommissionen.
Utfrågningsprocessen syftar i verkligheten inte till att utröna kandidaternas kompetens för uppdraget, utan är en del av ett politiskt spel. Den här gången dömde utskotten ut ett rekordantal kommissionärskandidater: hela sju stycken. Sex av dem kallades till nytt förhör. Bara Sloveniens kandidat Alenka Bratusek (ALDE) förkastades utan chans till nytt försök. Minst lika misslyckad som Bratuseks kandidatur var åtminstone spanjoren Miguel Arias Canetes och ungraren Tibor Navrasics (båda EPP) kandidaturer.
Efter utfrågningarna kom de två största partierna, det moderatkonservativa EPP och socialdemokratiska S&D överens om att alla föreslagna kommissionärer godkänns utom Bratusek. Om socialdemokraterna hade fällt Canete eller Navrasics hade de moderatkonservativa i gengäld fällt den franska socialisten Pierre Moscovici. Lättare var det att fälla Bratusek, som kommer från ett litet parti och ett litet land.
En del kommentatorer har sett det här politiska spelet som ett steg mot parlamentarism på europeisk nivå. Då de moderatkonservativa och socialdemokraterna sålunda bildat en ”stor koalition” är de också de partier som i nästa EU-val inför de europeiska väljarna svarar för EU-kommissionens politik. Det är nog en falsk parlamentarism, som haltar redan därigenom att de europeiska politiska partierna inte har någon makt att utforma den politik som kommissionen bedriver. Och knappast kommer särskilt många väljares röstningsbeteende att dikteras av inställningen till kommissionens politik.
Ett kapitel för sig är Sloveniens kandidat. Alenka Bratusek förkastades delvis för att hon som avgående premiärminister föreslagit sig själv för posten tillsammans med två andra. En av de andra var den socialistiska EU-parlamentarikern Tanja Fajon, som den socialistiska parlamentsgruppen redan hunnit godkänna som ny kommissionärskandidat. Men den nya slovenska regeringens premiärminister Miro Cerar från partiet SMC, som inte tillhör något europeiskt parti, har utsett sin partikamrat Violeta Bulc, trots att Bulc vid regeringens omröstning förlorade med rösterna 6-7. Cerar räknade också tre frånvarande ministrars röster till Bulcs förmån.