Makthunden

Nästan tre fjärdedelar av medborgarna vill att partierna före valet deklarerar vilket slags regeringskoalition de föredrar, framgår det av en undersökning som gjorts av TNS Gallup för Kunnallisalan kehittämissäätiö (som inte tycks ha något svenskt namn men närmast kunde översättas med Kommunala utvecklingsfonden).

Det motsvarar vad jag tidigare pläderat för men partierna kommer knappast att uppfylla medborgarnas önskemål. De kommer att säga att vi bör hålla val först. Vi kan inte börja bilda regering före val, det innebär att förbigå väljarna.

I själva verket är det precis tvärtom. Nuvarande praxis innebär att väljarna de facto mer eller mindre tvingas famla i blindo. Om partierna på förhand säger vem de vill regera tillsammans med ger det en fingervisning om hurdan politik de vill bedriva, en mycket tydligare fingervisning än vad valprogrammen ger.

Det behöver inte betyda att man övergår till direkt blockval där två block står mot varandra. Det skulle dock vara ett ideal. Då kunde väljarna välja mellan två olika regeringsalternativ. Det kan leda till att ingetdera blocket får majoritet, såsom nu senast i Sverige, men det är ändå bättre än den sillsallad vi får leva med hos oss. Ju större de ideologiska skillnaderna mellan partierna är desto mera motiverat är det med blockval.

Nu måste man gissa sig till vad partierna föredrar. Sannfinländarnas ordförande Timo Soini har sagt att han vill med i en regering med tre av de fyra stora och utan småpartier (kardborrepartier). Men vilka tre har han inte sagt. Då han i veckoslutet sade att social- och hälsovårdsreformen skall genomföras med Samlingspartiet före valet eller utan Samlingspartiet efter valet menade han kanske att han helst regerar tillsammans med Centern och Socialdemokraterna.

Centerns ordförande Juha Sipilä, som nu ser ut att bli statsminister, har på sistone krävt så stora nedskärningar i statens budget att hans naturliga samarbetspartner skulle vara Samlingspartiet och Svenska folkpartiet. Om också Kristdemokraterna tas med kan det räcka för en knapp majoritet.

Inom Socialdemokratiska partiet hör man allt oftare att en rödmylleregering vore att föredra, alltså med Centern och Socialdemokraterna som stomme, utvidgad med kanske De gröna och Vänsterförbundet. Vid de finlandssvenska socialdemokraternas kongress under veckoslutet var udden riktad mot Samlingspartiet och enligt ordföranden Maarit Feldt-Ranta är ”politiken åter tillbaka i politiken”. En konsekvens därav borde väl vara att ett regeringssamarbete mellan SDP och Samlingspartiet är uteslutet.

De här utspelen inför vårens val gör att man lätt glömmer att valet också handlar om ansvarsutkrävning för de gångna fyra åren. Och Samlingspartiet och Socialdemokraterna liksom de övriga regeringspartierna bär ansvar för regeringspolitiken. Det kan de inte skyla över med deklarationer om vad de tänker göra under nästa period.

blockval, valprogram