Makthunden

SFP-ordföranden Carl Haglund blir idag försvarsminister. Han är SFP:s åttonde försvarsminister, läser jag i Hbl.

Det får mig att titta på ministerlistorna de senaste decennierna. SFP har faktiskt haft alla sina åtta försvarsministrar under de senaste drygt 40 åren. Kristian Gestrin var den första och han innehade posten i Ahti Karjalainens andra regering 1970-1971. Efter det har SFP:arna Carl-Olaf Homén, Ingvar S. Melin, Ole Norrback, Elisabeth Rehn, Jan-Erik Enestam, Stefan Wallin och nu Carl Haglund varit försvarsministrar.

Räknat från början av 1970-talet har Svenska folkpartiet varit Finlands mesta försvarsministerparti. En av orsakerna är att posten inte är särskilt eftertraktad av de övriga partierna. Då man ändå skall ha SFP med i regeringen kan man gärna ge dem försvarsministerportföljen. Då Jan-Erik Enestam senast var försvarsminister i Paavo Lipponens andra regering (1999-2003) försökte han förklara att posten hör till de viktigaste i EU-samarbetet, men det var inte många som trodde på det.

Också före 1970 hade många försvarsministrar svenska som modersmål, bland andra en del av de militärer som i början av självständigheten var försvarsministrar (till 1922 krigsministrar). Men de företrädde inget parti.

De första försvarsministrarna var alltså yrkesmilitärer. Den första civila försvarsministern var – såvitt jag förstått – advokaten Ivar Aminoff 1924, men inte heller han hade någon partianknytning. Den senaste yrkesmilitären som försvarsminister var general Kaarlo Leinonen i Reino R. Lehtos tjänstemannaregering 1963-64.

försvarsministrar, SFP