Makthunden

Interpellationerna mot regeringen brukar sägas vara ett sätt för oppositionen att få fram sina frågor i offentligheten. I samband med den senaste interpellationen om de ökade inkomstklyftorna var det dock regeringen och framför allt finansminister Jyrki Katainen (Saml) som stal showen i offentligheten.

Det som citerades mest i medierna var Katainens uttalande om att inkomstklyftorna i själva verket har minskat under den här regeringens tid. Jag väntade att oppositionen skulle komma med ett väl underbyggt beriktigande, förgäves.

Den statistik som Katainen baserade sitt uttalande på visar att inkomstklyftorna tekniskt sätt minskat bara därför att kapitalinkomsterna för  den procent som haft de högsta inkomsterna kraftigt minskat på grund av depressionen. De lägsta inkomsterna har däremot släpat efter ytterligare. Det måste man gå till tidskriften Talouselämäs (knappast ett oppositionsorgan?) webbsidor för att få veta.

Omröstningen med anledning av interpellationen resulterade i att regeringen fick förtroende. Det har inget som helst nyhetsvärde. En regering har stupat på en interpellation senast 1958 (Rainer von Fieandts tjänstemannaregering). Orsaken är att regeringspartiernas riksdagsledamöter alltid (med några sällsynta undantag) röstar med regeringen oberoende av om de är av samma åsikt i sak som oppositionen eller ej.

En interpellations enda funktion är (som sagt) att ge oppositionen möjlighet att få offentlighet för sina frågor. Men också det misslyckades alltså den här gången.

inkomstklyftor, interpellation