Makthunden

Om allt går som planerat får Lettland inom de närmaste dagarna en ny regering med Valdis Dombrovskis som premiärminister. Han blir sålunda den första premiärministern i tre regeringar efter varandra och den första som överlevt två val.

Ändå representerar han det parti som i parlamentsvalet 17 september blev bara tredje störst, Vienotiba (Enhet), som därtill förlorade hela 13 mandat (från 33 till 20). Det största partiet det ryskdominerade Saskanas centrs (Harmonicentern) med 31 mandat (+2) förblir i opposition. I den planerade koalitionen inför dessutom Zatlers reformparti (ZRP) med 22 mandat (+22) och Nationella alliansen med 14 mandat (+6).

Regeringen skulle sålunda ha en majoritet på 56 mandat av 100. I början av veckan såg den tilltänkta koalitionen dock ut att förlora sin majoritet, då sex ZRP-ledamöter meddelade att de lämnar sitt parti som protest mot partiledaren Valdis Zatlers metoder och fortsätter som obunda ledamöter i parlamentet Saeiman. Avhopparna har dock låtit förstå att de kan tänkas stöda den nya regeringen, vilket många tvivlar på.

Till motgångarna för den nya koalitionen hör också att Valdis Zatlers misslyckades med att bli talman efter två omröstningar. Talmansposten gick nu i stället till Enhet.

Parlamentsvalet i september ordnades sedan folket i en folkomröstning 23 juli röstat för en upplösning av den föregående Saeiman, som valts för bara knappt ett år sedan. Folkomröstningen igen ordnades på förslag av Valdis Zatlers, då ännu president, sedan parlamentet inte gått med på att en av Lettlands så kallade oligarker Ainars Slesers, som då var parlamentsledamot, skulle få sin parlamentariska immunitet hävd för att en husundersökning skulle kunna genomföras. Zatlers bildade sedan ett eget parti ZRP. 

Vårens parlamentsomröstning var en seger för de korruptionsmisstänkta oligarkerna, men det var en Pyrrhus-seger. Folkomröstningen och parlamentsvalet blev ett svidande nederlag för oligarkerna dvs affärsmän med starka politiska kopplingar. I synnerhet tre personer utpekas som de starka oligarkerna: Ainars Slesers, Aivars Lembergs och Andris Skele. Alla tre led nederlag. Lembergs parti De grönas och böndernas union (ZZS) gick tillbaka från 22 till 13 mandat, Ainars Slesers parti raderades helt ut och Andris Skeles folkparti, som ännu rätt nyligen var Lettlands största parti, upplöste sig självt redan före valet.

Det väsentliga i valet var oligarkernas nederlag, inte den ryskdominerade Harmonicenterns frammarsch (från 29 till 31 mandat) såsom en del västliga medier hävdat.

Efter valet försökte man, i synnerhet Zatlers, få till stånd en koalition med Harmonicentern. Det skulle ha varit ett historiskt genombrott. Efter 1991, då Lettlands självständighet återupprättades, har landet haft bara två ministrar med ryska som modersmål men som representanter för lettiskdominerade partier. Harmonicenterns medverkan stupade sannolikt på att det skulle ha splittat Dombrovskis parti Enhet.

Harmonicentern, som leds av Rigas borgmästare Nils Ushakov, har också en oklar inställning till frågan om Lettland var ockuperat eller ej under sovjettiden, vilket inte är ägnat att inge förtroende. I partiet, som egentligen är en koalition av flera partier, ingår dessutom det förbjudna kommunistpartiets efterträdare socialistpartiet med den ökände Alfreds Rubiks som ordförande.

I stället för Harmonicentern tog man därför in Nationella unionen på andra ytterligheten. Unionen tvingades gå med på ett uttalande i regeringsdeklrarationen om att ingen minoritet i Lettland är ansvarig för ockupationen och dess konsekvenser.