Svenska folkpartiets ordförande försvarsminister Stefan Wllin och hans försvarare gör det alltför lätt för sig, då de försöker styra in debatten på sidospår. Ingen har förnekat att en politiker får bedriva politik.
Frågan gäller om Wallin nu medger något som han förnekat tidigare. Både han och statsminister Jyrki Katainen (Saml) har tidigare betonat att beslutet om garnisonsnedläggningar helt baserade sig på försvarsmaktens beredning. General Puheloinens utredning till justitiekansler visar dock att Wallin bedrivit ”politisk styrning” redan i beredningsskedet för att trygga Dragviksgarnisonens existens.
Jag är rädd att Jukka Kemppinen har rätt då han hävdar att Wallin på det här sättet skadat den finlandssvenska minoriteten.
Centerns partisekreterare Timo Laaninen har låtit förstå att Wallins fall är mycket klarare än Anneli Jäätteenmäkis, som enligt honom tvingades avgå som statsminister 2003 därför att hon påstås ha ljugit inför riksdagen. Men det var inte för att hon ljög som hon tvingades avgå. Det var för att hon miste socialdemokraternas förtroende efter att ha utnyttjat hemliga dokument från presidentens kansli utan president Halonen vetskap. Det var nog mycket mera graverande än Wallins beteende.
Det är i sig betänkligt att politikerna styr tjänstemannaberedningen, även om det är mycket vanligt. Det är på basen av en sådan beredning politikerna fattar beslut, som de bär politiskt ansvar för. Om de ingriper i beredningen bör det åtminstone ske offentligt.
En kommentar
Här bloggar
Bjarne Nitovuori är pensionerad Hbl-journalist. Var politisk journalist i drygt 20 år med några korta gästspel på ledarredaktionen. Har följt med politik ungefär sedan 13-års ålder då Kekkonen för första gången valdes till president 1956. Har numera en mer kritisk syn på politiken än som politisk journalist.
”Wallins kritiker” är en brokig skara! Oppositionen attackerar å tjänstens vägnar. SDP:s avgående partisekreterare för att försöka återta till Sannf. förlorade röster. Suomen Keskusta rp av båda orsakerna. Centerns svenskspråkiga falang, dvs Peter Ahlbäck, av födsel och ohejdad vana.
Men att de egna biter känns obegripligt. Åtminstone de, som känner, eller borde känna situationen. Stefan Wallin har i denna komplexa situation varit svårt trängd, i sin dubbla roll, försvarsminister och SFP:s ordförande. I den första rollen måste han bevaka försvarets helehetsintressen, i den andra försvara Dragsviks fortsatta existens. I denna situation blir varje uttalande, varje ordval, en knivskarp avvägning.
Jag tycker alla finlandssvenska ”förtåsigpåare” borde kunna förstå, och inse detta!