Det är ju helt absurt att debatten om EU:s budgetramar nästan helt och hållet handlar om hur stor nettobetalare Finland är. Tänk om debatten om Finlands budget bara skulle handla om hur stor nettobetalare Nyland är eller hur stor nettomottagare Lappland är?
Då vi diskuterar Finlands statsbudget brukar vi granska hur mycket pengar som går till arbetslöshetsbidrag, väganslag, försvaret, företagsstöd, lantbruksstöd osv och hur mycket skatterna höjs eller sjunker.
Då jag nyligen menade att det skulle sitta bra med litet flera folkomröstningar i EU-frågor, kanske någon tänkte att jag är EU-skeptiker. Jag är skeptisk till mycket inom EU, men den där stämpeln bidrar inte till debatten. Då jag anser att EU-budgeten gärna kunde vara större i en sitaution då alla medlemsländer skär ner, ifall pengarna går till förnuftiga ändamål, kanske någon anser att jag är federalist. Inte heller den stämpeln är särskilt debattinspirerande.
Jag har aldrig riktigt förstått Esko Seppänens tes att demokrati är möjlig bara i nationalstater. I princip kan jag tänka mig demokrati också på EU-nivå, även om den inte nu fungerar. Unionen skall väl vara till för att sköta frågor av gemensamt intresse, inte en arena för att driva nationella intressen. Om det sistnämnda är fallet, vilket debatten om EU-budgeten antyder, kan den lika bra upplösas.
4 kommentarer
Här bloggar
Bjarne Nitovuori är pensionerad Hbl-journalist. Var politisk journalist i drygt 20 år med några korta gästspel på ledarredaktionen. Har följt med politik ungefär sedan 13-års ålder då Kekkonen för första gången valdes till president 1956. Har numera en mer kritisk syn på politiken än som politisk journalist.
Hej Bjarne!
Inledningsvis ska du ha ett tack för din blogg, som ofta erbjuder alternativa synsätt till de allmänt förekommande i liknande sammanhang.
Vidare så till några frågor som berör det sista stycket i din text. Om man tar nationalstater helt enkelt för stater med en viss demokratisk organisation, på vilket sätt skulle då demokratin fungera utanför en sådan organisation? Vill du vidare ge en skiljelinje för gemensamma och nationella intressen?
Tack för ditt inlägg!
Jag har i en Hbl-kolumn kritiserat Seppänens syn, då han menar att demokrati är möjlig bara i nationalstater. Antingen menar han att demokrati är möjlig bara inom en nation, alltså inte i en multinationell stat, eller så menar han att till exempel EU är en alltför stor enhet för att demokratin skall fungera. Nu finns det dock många stater med många nationaliteter och demokratin fungerar minst lika bra som i stater med bara en nationalitet. Och var skall man dra gränsen för hur stor en stat eller förbundstat får vara innan demokratin upphör att fungera?
I korthet är min tes enkel: på samma sätt som det kan finnas demokrati på både kommunal och statlig nivå hos oss kan också demokrati åtminstone i princip tänkas också på i det här fallet europeisk nivå.
Skiljelinjen mellan gemensamma och nationella intressen kommer till synes konkret i debatten om EU-budgeten. Det kan vara ett gemensamt europeiskt intresse att pengar används för till exempel gemensamma forskningsprojekt, men då medlemsstaternas representanter vid EU:s toppmöten slåss för att det egna landets andel av intäktssidan i budgeten skall vara så liten som möjligt uppstår en motsättning mellan de gemensamma och nationella intressena. I själva verket är det ofta också ett nationellt intresse att EU:s gemensamma medel används för ett visst ändamål, varför motsättningen ofta är skenbar.
Ännu ett förtydligande. Om demokratin skulle fungera på EU-nivån skulle man där slåss om hur de gemensamma pengarna används, enligt politiska och ideologiska preferenser. Däremot är striden om anslagen på nationella grunder befängd.
Tack för att du tog dig tid att utveckla vidare.