Knappast har Vänsterförbundet, Socialdemokraterna och De Gröna råd att vänta till budgetmanglingen i augusti för att få beslutet om dividendbeskattningen ändrat. För att inte tappa ansiktet måste de se till att beslutet återtas redan genast efter påsk.
Vänsterförbundets ordförande kulturminister Paavo Arhinmäki hävdade att han vilseletts av tjänstemännen. Om så skett är det snudd på tjänstefel, ett allvarligt brott. Om det däremot är så att Arhinmäki inte förstått vad det varit fråga om borde han dra sina slutsatser, alltså avgå.
Finansministeriets nya statssekreterare Martti Hetemäki menar i dagens Helsingin Sanomat att det tar tid att utreda vilka verkningar beslutet har och motiverar med detta att man borde vänta till augusti. Han medger alltså indirekt att regeringen fattat ett beslut utan att känna till dess verkningar.
En utväg vore att återta beslutet, utreda de sannolika verkningarna i lugn och ro och sedan fatta ett nytt beslut i samband med budgetmanglingen.
Jag har inte märkt att någon från Samlingspartiet (utom minister Jan Vapaavuori) eller SFP reagerat på reformen av dividendbeskattningen. Den drabbar ju också de småsparare som borde tillhöra dessa partiers anhängare. Vapaavuori säger att beslutet står fast trots att han säkert varit med om det enhälliga förbehåll som innebär att reformens inverkan på tillväxten, sysselsättningen och inkomstfördelningen utreds, varefter eventuella ändringar görs.
2 kommentarer
Här bloggar
Bjarne Nitovuori är pensionerad Hbl-journalist. Var politisk journalist i drygt 20 år med några korta gästspel på ledarredaktionen. Har följt med politik ungefär sedan 13-års ålder då Kekkonen för första gången valdes till president 1956. Har numera en mer kritisk syn på politiken än som politisk journalist.
Problemet är att inga egentliga beslut ännu fattats, men däremot har regeringen slagit fast principerna för sin ekonomiska politik. Och de är de gamla vanliga: då de rika blir rikare, är det möjligt att smulorna från deras bord blir något fler än tidigare. Och därmed drar hela folket nytta av de rikas rikedomar.
Efter den socialdemokratiska linjedragningen i fråga om förmögenhetskatten för några år sedan, är det inte alls förvånande att de nu sväljer reformen av dividendbeskattningen med hull och hår. Då de igen återinför förmögenhetsskatten, passar det sig inte att reta upp de riktigt rika.
De rika kan alltid bli skruttiga och berätta högt så att alla hör det, att de redan i flere herrans år flyttat ut sitt kapital, och det kommer de också att fortsätta göra.
Samlingspartiet och SFP har för sin del aldrig bekymrat sig över småspararnas situation. För de partierna är ”trickle down” inte en ekonomisk teori, utan en tro. Och trosfrågor skall man helst inte diskutera.
jag hållee med Bjarne att det är underligt att saml. o sfp låter förslaget slå ner på deras ”grundväljare”. Tvärtemot vad H Walther tror så är ett av saml. starkaste fästen aktieplacerarna med sin mantra om finländskt ägande i finländska bolag. nu smiskar regeringen dem på deras ömmaste punkt: dvs höjer beakattningen på deras årliga apanage med nästan 50%